Sista Läsloggen

Allt jag säger är sant

Har nu läst sista delen av boken. Alicia och Isak har det väldigt bra tillsammans. Ja, jag skrev tillsammans för det är dem numera.

Man har fått lära känna Isak under denna del. Personligen gillar jag hans karaktär väldigt mycket. Hans komiska och smidiga kommentarer bildar en intressant karaktär. Bra jobbat av författaren.

Denna sista del har mycket fokus på hur Alicia och Isaks relation utvecklas och växer. Men också hur Alicia fortfarande kan känna personen som gått bort (hennes mormors) närvaro. I hennes vardag kan hon i hennes huvud höra små kommentarer släppta av hennes mormor. I hennes huvud för hon konversationer med hennes mormor som hjälper henne ta sig igenom vardagens olika prövningar.

När jag skriver detta beskriver jag nästan Alicia som en galning. Men på något sätt känns det som om dessa konversationer hon för i huvudet är helt normala och självklara när man läser. Det är fint på något sätt hur hon trots hennes mormors död får så mycket stöd av henne. Man förstår hur viktig hennes mormor var för henne, hur stor del av henne som därför påverkades när hennes mormor gick bort.
Jättekul att fortsätta läsa om hennes emotionella hinderbana. Inte för att det är roligt att läsa om en person som är ledsen. Däremot roligt att läsa hur hon hanterar saker, reagerar på händelser och att få se samhället ifrån hennes perspektiv.

Jag tycker författaren gjort ett väldigt bra jobb med denna bok. Levande karaktärer, bra händelser och ett innehåll som aldrig blev tråkigt.

Nu i slutet kan jag förstå varför boken heter "allt jag säger är sant" för det är det också. Hon säger att hon ska hoppa av gymnasiet. Vilket hon trots vissa motgångar och långa konversationer med vuxna gör. Hon säger också att Isak är hennes blivande älskare. Vilket han är.

Jag har svårt att sätta fingret på bokens budskap.Väldigt mycket som är väldigt viktigt lyfts vid olika sidor i boken. Mycket handlar om att man ska gå sin egen väg och inte bry sig om vad andra tycker. Att allt är möjligt, bara man vill att det ska.

Alicia är en jättefin person som utgör en bra förebild för yngre läsare, hon blev lite av en förebild för mig.

Läslogg

Allt jag säger är sant

Jag hade rätt. Alicias liv tog en plötslig vridning. Ett nedfall, och inte ett litet heller. En person som stått henne väldigt nära, närmast av alla enligt mig tar sina sista andetag på denna jord. Detta har väldigt stark påverkan på Alicia. Intressant att läsa hur hon hanterar detta. Hur hon hanterar de starka känslor som uppstår och hur hon överbegripande reagerar på detta. Man får se en annan sida av henne, en sårbar sida.
Hennes sorg är väl beskriven. Jag blev påverkad när jag läste denna del av boken. Kanske för att man lärt känna Alicia och övriga karaktärer i boken så det nästan känns som om någon nära till mig har gått bort. Eller kanske för att man då man läser detta reflekterar över ens egna liv och hur man hade reagerat om man själv hamnat i Alicias position fast med personer som finns i ens egna liv. Båda tror jag ligger bakom hur jag blev påverkad av detta.

Men Alicia är stark. Hon låter inte denna händelse totalt ruinera hennes liv. Samtidigt vågar hon visa sig väldigt sårbar för hennes familj och vänner. Vilket jag upplever är lite utanför hennes "bekvämlighetsbox". Det tycker jag är starkt.

Tycker man verkligen lärt känna Alicia vid det här laget. Jag har börjat förstå och se mönster i hennes tankesystem. Man kan förstå hur hon kommer reagera i olika lägen. Men hon kan fortfarande förvåna. Vissa saker hon gör för mig att höja på ögonbrynen och tänka "jaså, du tänker så du Alicia". Dessa ögonblick gillar jag. Det är roligt att bli lite överrumplad och överraskad.

Läslogg

Allt jag säger är sant

Under detta läspass har det hänt väldigt mycket i boken. Alicias humör får en uppåtlutande kurva när hon blir presenterad för en av kaféets stamkunder. Isak. Eller som hon kallar honom, den grekiske guden. Han är snygg, charmig, äldre än henne och tyvärr inte singel. Av denna personbeskrivning är det bara två av fyra saker hon fokuserar på. Snygg och charmig. Resten får lösa sig på ett eller annat sätt, hennes ord. 

Hon gör allt i hennes makt för att prata med Isak så mycket hon kan. Hon använder en flirtig charm för att långsamt veva in honom. Intressant att läsa om hennes perspektiv på honom. Hon kallar honom för hennes blivande man redan 10 minuter efter hon lagt ögonen på honom för första gången. Hon beskriver hur han redan har fastnat på hennes krok, hon har kontrollen och kan veva in honom när och hur hon vill. Enligt Alicia iallafall. Älskar att läsa om hennes självsäkerhet. Oftast när man läser i böcker om hur en individ finner tycke för en annan brukar det av min erfarenhet oftast utspela sig med frågor liknande "tycker den här personen om mig" och "tänk om den här personen gillar någon annan" 

Därför är det uppfriskande att läsa om Alicias självsäkerhet. Hon vet att han vill ha henne. 

Författaren gjorde en kortfattad beskrivning av Isak. Precis som med Alicia berättas nog mycket om karaktären för att man ska få ett grepp om vem han är. Men mycket lämnas till egen tolkning, vilket jag tycker gör karaktären mer levande och mystisk. Det är också lättare att som läsare gilla karaktärerna när man har lite egen yta att tolka och uppfatta. Boken i sig är väldigt levande och verklighetstrogen. Man skulle kunna beskriva den med orden färgglad och tredimensionell. 

Jag tror att längre fram i boken kommer ett litet hinder. Ett nedfall. Personligen upplever jag det som om saker och ting har varit lite för bra lite för länge. Jag tror därför författaren har försökt finna någon slags balans, jämna ut saker med en lite mer ledsam händelse. Även detta för att jag som läsare ska få en mer levande läsupplevelse. 

Läslogg

10/2

Jag har fortsatt läsa boken "allt jag säger är sant" 

Jag har läst 41 sidor. 

Under dessa sidor har Alicia fått hennes önskan om att hoppa av gymnasiet beviljad, på villkoret att hon skaffar ett jobb, eller någonting att sysselsätta sig med under dagarna. På egen hand skaffar hon ett jobb på ett kafé som kallas "kaffe och drömmar".

På kaféet lär hon sig snabbt hur saker och ting fungerar och hur hon ska hantera de olika på sina egna vis annorlunda stamkunderna. Hon trivs bra, beskriver tydligt hur fint hon har det. Känner att hon har "vunnit". Över skolan, hennes kompisar, föräldrar och också över samhällets norm. 

Som ung läsare borde jag kanske relatera till Alicias "inget kan stoppa mig, jag gör vad jag vill" tänkande men jag relaterar mer till hennes föräldrar, vars inställning är annorlunda.

De tycker hon ska skaffa sig en utbildning istället. Vilket jag hade gjort istället om jag var i hennes skor. Men det är väldigt intressant att läsa om hennes revolterande beteende. 

En mening skriven i boken, läst av mig under denna lässtund är "Världen! varför måste den motarbeta mig hela tiden?" 

Jag gillade den meningen, finner någonting komiskt med den. Jag vet inte vad det är men det drog lite i mina mungipor när jag läste den. Jag tror det är en mening som beskriver ganska bra hur en ungdoms hjärna till viss del kan fungera. När vissa saker går fel känns det som om ingen vill att man ska lyckas. Att alla motarbetar en, talar ur eget perspektiv. Kände igen mig själv i meningen.

Jag reagerar mycket på hur Alicias hjärna fungerar. Hennes tankebanor och hur hon fattar beslut. Jag upplever att hon tänker väldigt smalt. Hon ser en enkel väg i svart eller vitt. Men jag som läsare upplever att jag ser alla gråskalor runt henne och i hennes handlingar, som hon ser som svarta eller vita. Känner mig på något sätt mogen när jag läser om henne och jämför hennes tankebanor med mina egna. Får intrycket av att jag kan se en större bild och tagit mognare beslut i hennes skor.

Läslogg

13/1 - 17

Jag började idag läsa boken "Allt Jag Säger Är Sant" skriven av Lisa Bjärbo

Boken är inte uppdelad i kapitel, jag har läst 34 sidor.

Sextonåriga Alicia som är huvudperson i denna bok inleder första sidan inlåst på en skoltoalett. Inlåst på den toaletten tar hon ett beslut som enligt min uppfattning hon tänkt länge på. Alicia ska hoppa av gymnasiet.
Jag vet inte om författaren avsiktligt använde det faktum att hon satt inlåst på toaletten som en metafor för att hon känner att hennes liv är bundet och beroende av gymnasiet. Men jag som läsare drar den slutsatsen då hon beskriver hut liten yta hon för tillfället sitter fast i. Upprepande gånger tänker hon "är det här vad jag vill göra med mitt liv? Vill jag verkligen vara fast här hela mitt liv?" för att sedan dra slutsatsen att nej, det är inte vad hon vill göra med hennes liv.

Jag gillar hur författaren har beskrivit huvudpersonen. Hon har berättat nog mycket om Alicia för att man ska få ett grepp om hur hon är som person. Men fortfarande utelämnat nog många detaljer för att hennes karaktär fortfarande ska hållas intressant och lite mystisk.

Språket i boken är anpassat efter ungdomar, boken är därför relativt lättläst.

Längre fram i boken tror jag hennes beslut att hoppa av gymnasiet kommer diskuteras, i olika sammanhang med olika personer.

Revolutioner

                                     Industrialisering

1.     Berätta om Industrialiseringen, varför skedde den, vad hände och vilka konsekvenser kom med den?

Det var i Storbritannien industrialiseringen först startade. Från år 1760 till 1840-talet skedde stora förändringar. Efter att tidigare ha använt muskelkraft uppstod ett nytt fabrikssystem grundat mekaniskt. Under 1800-talet spreds systemet till resten av Europa och omvärlden. Det är en långsam gradvis process som fortsätter än idag.

Det fanns ingen speciell plan bakom industrialiseringen, man var inte medveten om att den skedde förrän efteråt. Det var först några år senare vi kunde ge den det officiella namnet industrialiseringsrevolutionen.

Den skedde eftersom människorna vill effektivisera jordbruket och produktionen av varor. Genom att istället producera mekaniskt går det snabbare och samhället får in mer pengar. I Storbritannien strävade man hela tiden efter utveckling och effektivisering, vilket var den främsta anledningen till industrialiseringen. De hade även alla förutsättningar för att kunna industrialiseras.

I Storbritannien hade man en handelstradition. Handelsmännen var vana vid konkurrens och försökte hela tiden vara snäppet bättre. Då Storbritannien inte hade en enväldig monarki förekom en relativ tankefrihet, folket kunde dela med sig av sina tankar och idéer. De hade även ett bankväsende och aktiebolag. Från det fick de kapital för att kunna investera. Inom ekonomi och handel hade de även ett fungerande system som förebyggde ekonomiska kriser om handeln inte gick bra. I Storbritannien fanns även arbetskraft och bränsle. Dessa faktorer förutsatte revolutionen.

Vad som hände var att i Storbritannien var det väldigt ont om mat. För att lösa detta problem byggde man maskiner så råvarorna skulle produceras snabbare. På så sätt skulle landet få in mer pengar då de kunde sälja råvarorna till andra länder, de använde även deras egna producerade varor. Till en start hade de flesta maskinerna i sina hem. Men då fler och fler hushåll fick tillskott av dessa maskiner valde man tillslut att samla alla i större lokaler på samma ställe. Jag anser att detta koncept är grundet till det koncept som styr industrin idag. Samhället gick ifrån att vara ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle. Men industrin krävde fortfarande olika form av arbetskraft.

När de andra länderna i Europa och världen hörde om detta var det många länder som också industrialiserade sig. Främst på grund av vinstintresse och rädslan att bli utkonkurrerade. Men alla hade inte förutsättningarna för att kunna industrialisera sig, de länderna hamnade efter vilket gjorde det tuffare att ekonomiskt överleva. Invånare från många sådana länder valde att flytta till rikare länder som kunde industrialisera sig. Detta skapade stora skillnader mellan länderna vilket vi fortfarande kan se spår av idag.

Befolkningen i Storbritannien ökade under den här tiden. Då de flesta försörjde sig genom jordbruket blev familjernas plats att odla på mindre och mindre, då de fick fler och fler barn. I staden fanns jobbmöjligheter vilket fick många att lämna landet och flytta in till staden. Många bönder blev även arbetslösa och förlorade sin mark.

Många var desperata efter ett jobb, därför var arbetskraften i Storbritannien väldigt billig. Vilket var en av förutsättningarna till industrialiseringen.

Eftersom detta var en väldigt stor händelse har det påverkat samhället på ett väldigt starkt sätt. Alla länder hängde inte med i utvecklingen. Vissa länder hade inte alla förutsättningar för att kunna industrialisera sig, vilket vi fortfarande kan se då det idag finns I och U-länder. I står för industriländer, de länder som har industrialiserat sig. U står för utvecklingsländer, de länder som ännu inte kunnat industrialisera sig. Människorna i industriländerna fick fort bättre förutsättningar än utvecklingsländernas. Länderna gick ifrån att vara relativt jämnlika till väldigt olika. Vissa länder drabbades av fattigdom vilket gjorde att många människor svalt ihjäl eller valde att lämna landet. Medan andra länder fick det bra ställt då de blev rikare. De kunde konsumera mer än de egentligen behövde, vilket gjorde industrin större och rikare. Jag brukar reflektera mycket över tanken att alla länder skulle haft möjlighet att industrialisera sig. Världen hade sett helt annorlunda ut jämfört med hur den ser ut idag.

Industriländerna kunde även börja producera krigsmaterial. Som t.ex. vapen och utrustning till soldater. Detta hade såklart inte länderna som inte industrialiserats möjlighet att göra. I-länderna fick ett bättre försvar och hade bättre förutsättningar i eventuella krig.

Innan industrialiseringen var samhället uppdelat i tre stånd. Högst upp var kungen, sedan kom adeln och prästerna och längst ner var alla andra. Efter industriella revolutionen försvann dessa stånd gradvis och istället uppkom ett klassamhälle. Det hade nästan samma princip men den enligt mig största skillnaden var att man kunde byta samhällsklass. När samhället var uppdelat i stånd föddes man in i klassen och kunde inte göra någonting för att byta klass. Det fanns tre övergripande samhällsklasser och vilken samhällsklass man hamnade i berodde på hur mycket pengar man tjänade. De som tjänade mest var ofta framgångsrika storföretagare eller handelsmän. de ingick i den översta samhällsklassen, överklassen. Under överklassen fanns en bred medelklass som ofta bestod av olika tjänstemän, poliser och militärer. Beroende på hur mycket de tjänade klassades dem olika högt i medelklassen. Tjänade man mer låg man närmare överklassen och tjänade man mindre låg man nära arbetarklassen, som är den tredje samhällsklassen. Arbetsklassen utförde de tyngre jobben, de byggde egentligen grunden för samhället.

Efter industrialiseringen valde de flesta att flytta in till städerna. När de tidigare bott på landet hade de ofta bott många släktingar på samma ställe, vilket ekonomiskt behövdes. När människor kunde få bättre betalade jobb i städerna behövde inte familjerna vara lika stora längre. Det var många som levde ensamma eftersom de inte längre var beroende av någon annan. Att bo ensam funkade bra tills de på något sätt blev utsatt. Om de blev arbetslösa, sjuka eller gamla så de inte längre orkade jobba längre uppstod problem. Storbritannien var inte heller et välfärdssamhälle så om något inträffade kunde skadan bli stor.

                                   

                                        Franska revolutionen

Den franska revolutionen skedde i Frankrike och varade i ungefär 10 år. Den startade år 1789 och slutade år 1799. Frankrike hade enväldig monarki och folket var missnöjda med hur landet styrdes och vem som hade makten. Hur samhället såg ut innan franska revolutionen hände hade de sett ut sedan medeltiden. Samhället var uppdelat i tre samhällsklasser. Högst upp var kungen, hans familj och håv. Sedan kom adel och präster. Längst ner bönder och borgare. Adel och präster utgjorde en procent var. Resten av de 98% var alla andra. Adel och präst var samhällets överklass. De hade mest inflytande och behövde inte betala skatt. All skattebetalning kom från bönderna. Vilken klass man tillhörde kunde man inte påverka, utan man föddes in i de olika samhällsklasserna.

I vissa länder hade man istället 4 samhällsklasser. Borgarna fick en egen klass. Till skillnad från bönderna var många borgare rika och hade det bra ställt. De var ofta handelsmän eller hantverkare, yrken förknippade med handel. I Frankrike hamnade borgarna i det sista ståndet, tillsammans med bönderna. Då de hade stort ekonomiskt inflytande men inget politiskt inflytande var de både missnöjda och arga. Jag tycker att deras missnöje blev revolutionens startbränsle som tog den en lång väg. Jag tror inte att bönderna hade drivit på eller ens startat denna revolution utan borgarna. Utan deras pengar hade de inte haft samma förutsättningar för att kunna genomföra händelsen. Men det orättvisa sätt de blev behandlade på kanske hade väckt en aggression nog stark att starta revolutionen.

Frankrike var ett land som under den här tiden krigade väldigt mycket, vilket kostade pengar. Tillslut var den kungliga kassan tom. Det året drabbades Frankrike av missväxt. Kungen brukade ofta lösa det genom att ta pengar från den kungliga kassan och köpa råvaror från andra länder. Men då den var tom hade han inte möjlighet att göra det, vilket ledde till att befolkningen drabbades av svält. Då folket redan var missnöjda tog de inte denna händelse så positivt.

Marie-Antoinette var under denna tid fransk drottning som höll stora lyxiga fester. Då folket samtidigt kämpade för överlevnad blev de inte nöjda över detta. Hon blev som en symbol för oansvarigheten och hur mycket pengar kungafamiljen spenderade på onödiga saker. Detta ökade missnöjet ännu mer.

I den tredje samhällsklassen uppstod tankar om ett annorlunda styrt samhälle utan enfaldig härskare. Borgarna drev ständigt på dessa idéer. 

År 1789 samlande kungen generalständerna i en typ av riksdag. I denna riksdag fick adel, präst och resterande en röst var. Trots att adeln och prästerna utgjorde en procent vardera av befolkningen och resten av folket utgjorde 98% av befolkningen. På så sätt kunde adeln och prästerna blockera ut tredje klassens röstning.

Då det tredje ståndet fått nog krävde de att en förändring skulle ske. Men kungen hade inget intresse av att ge upp makten så han sa bestämt nej. Det tredje ståndet bryter sig då ur generalständerna och bildar ett eget parlament kallat nationalförsamlingen. Denna nationalförsamling stormar Bastiljen som då var vapenförråd och fängelse. Datumet för denna händelse som idag är Frankrikes nationaldag är den 14 juli, år 1789. Kungen föstod att han var besegrad och gav motvilligt upp makten. På så sätt tar istället nationalförsamlingen makten.

Efter det gick det dock bara utför. Inom nationalförsamlingen gav man makten till en man som hette Robespierre. Eftersom ekonomin var dåligt ställd centralstyrde han den. Han bestämde fastare rimliga matpriser, på så sätt blev svält ett mindre problem, vilket egentligen enligt mig var ett ganska dåligt beslut då han i princip använde pengar han inte hade. Han införde även en hemlig inre polisstyrka vars uppdrag var att leta rätt ”inre fiender”. Alla dessa avrättade han. Problemet var att resten av folket tog saker i egna händer och avrättade personer som inte trodde på revolutionen. Totalt avrättades omkring 40 00 människor inklusive hela kungafamiljen. Detta tror jag skapade en rädsla hos folket. Då många var rädda för att bli avrättning tror jag inte de vågade säga vad de tycker. Vilket är ganska ironiskt då det var en av de saker de kämpade för. De kämpade även för att få bestämma vem som skulle ha makten. Men jag tror många av rädsla inte uttryckte sig angående styret i landet. Frankrike förklarade krig mot många länder och får då emot sig många europeiska stormakter, som t.ex. vad som skulle bli Tyskland och Spanien. Revolutionen spårade ur och blev grymmare. Då det gick väldigt långt tror jag tillslut folket enades om att vissa saker som hände i landet var fel och stämde inte med vad de från början kämpat för. Robespierre störtades och avrättades år 1794. År 1799 tog revolutionen slut då Napoleon tog makten. Han hade gjort stora militära framgångar och var därför väldigt populär. Han utnyttjade populäriteten för att kunna bli diktator.

Frankrike var tillbaka där de började med en enfaldig härskare. Jag antar därför att vissa var missnöjda med det faktum att de var tillbaka på ruta 1 igen. Men om vi idag kollar på hur den franska revolutionen har påverkat samhället var det värt det hårda arbete de la ned.

I många europaländer uppstod nya revolutioner, ofta drivna av borgarklassen. De flesta av dessa revolutioner lyckades. Ofta på grund av att de som för tillfället styrde landet tillät revolutionen att hända. Därför blev de inte lika extrema. I Frankrike fick folket strida hårt mot kungen och adeln, därför blev den grymmare. Jag ser på dessa händelser som dominobrickor. Efter det att den första fallit följer de andra med, tillslut har nog många brickor fallit för att majoriteten av Europas länder ska ha samhällen där folket får vara med och bestämma.

2.      De revolutioner jag känner till är franska, industriella och amerikanska. (F.I.A)

Jag känner även till den ryska och den grekiska revolutionen

3. Imperialism och kolonialism är synonymer till varandra. Det betyder att man på andras bekostnad försöker utöka sitt eget territorium. Ofta genom erövring, krig eller övertagande.

4. Nationalism betyder att man har gemensamma grundtankar och tankesystem för att stärka en nation förenad genom en flagga.

5. Demokrati betyder att all offentlig makt ska utgå från folket. Ordet demokrati betyder folkmakt eller folkstyrelse. Alla får vara med och bestämma och makten är inte enfaldig

6. Motsatsen till demokrati är diktatur. Ett exempel på en diktatur är Nordkorea. I diktaturer är makten enfaldig och folket får inte vara med och bestämma. 

7. Rasism betyder att beroende på var man kommer från eller hur man ser ut tycker man att människor är olika värda.

8. Kvinnorörelser är grupper med människor som kämpar för kvinnans rätt i samhället. Kvinnor har under väldigt lång tid varit förtryckta. Tidigare fick de t.ex. inte utbilda sig, författa och eller arbeta utan skulle istället ta hand om hemmet. Under 1700-talet uppstod därför kvinnoklubbar med mål att främja kvinnans position i samhället. Generella tankar om att kvinnan skulle få mer rättigheter utvecklades. Kvinnoklubbarnas tankar utvecklades under 1800-talet till drivande starkare åsikter om kvinnors samhällsplacering. Generella tankar utvecklades till mer exakta åsikter. Då fokus på att kvinnor skulle ha möjlighet att ärva, äga, utbilda sig och jobba utanför hemmet. Klubbarna hade övergått till föreningar. John Stuart Mill var en man som genom en bok han skrev lyckades på vissa män intresserade i kvinnornas åsikter om jämnställdhet. Boken han skrev hette ”förtrycket av kvinnorna” som förklarade orättfärdigheten.

År 1920 övergick åsikterna till krav. Rörelser som på olika sätt framförde kraven bildades. Året därpå fick kvinnorna officiellt röstrött, vilket var en stor och viktig händelse. De flesta hade då förstått hur orättvist kvinnorna behandlas. Idag finns det ett överbegripande begrepp som sammanfattar viljan att kvinnor ska ha samma rättigheter som män. Begreppet kallas feminism och blev den ledande ideologin.

9. Det var under 1800-talet genom idéer om hur samhället ska vara den politiska ideologin växte fram. De tre största politiska ideologerna under den här tiden var konservatismen, liberalismen och socialismen. Konservatismens grundtanke är att man ska bevara det gamla samhället, kyrkorna och kungen. Liberalismen ville ha högre frihet. Alla skulle ha rösträtt och yttrande och tryckfriheten var väldigt viktig. Vad som dock stod i fokus var individens frihet. Socialismen handlade mycket om att dela med sig och gemensamt ägande. Man satte arbetarnas rättigheter i fokus och det byggde mycket på att man som grupp löser problem bättre än som individ.

Den franska revolutionen kan man säga styrdes av liberalismen. Folket ville ha frihet och rättigheter. Man ville inte ha en enfaldig maktinnehavare utan ville göra sig av med framförallt kungens, prästernas och adelns makt.

Då konservatismen ville bevara det gamla var de konservativa emot revolutionen. De såg inget fel med att vissa hade mer makt än andra och ansåg att en revolution var fel. De konservativa var ofta rika och hade makt då de ofta ingick i överklassen. Många av dem var rädda att tappa den makt de hade. De ville behålla sin överklass i samhället och var rädda att samhällsklassvis puttas ner om revolutionens åsikter gick igenom.

Socialismen var mestadels inställd på arbetarnas villkor. Det var inte ovanligt att jobba upp till 16 timmar, de ville ha bättre villkor.

10. Det svenska välfärdssamhället växte fram under början av 1900-talet. Det började med att A-kassa, folkpension och 8 timmars arbetsdag infördes till samhället. Var man arbetslös skulle man få pengar från A-kassan för att klara sig. Då man blir gammal och inte längre orkade jobba fick man pengar genom folkpension. Detta utvecklades under 50 och 60 talet i form av barnomsorg, sjukvård och pension. För att finansiera detta höjde man skatten. Grundtanken bakom var att hjälpa de utsatta och få den hjälp man behöver. Idag är den svenska välfärden mer fri. När man bor i ett välfärdsamhälle har man ett skyddsnät redo att dämpa ens eventuella fall runt sig hela tiden.

11. I Sverige finns det 5 minioriteter. Judar, samer, tornedalingar, romer och sverigefinnar. I en minioritet har man en samhörighet. Ofta kulturell, språklig eller en vilja att ha kvar sin identitet. De flesta av dessa minioriteter har någon gång blivit förtryckta då de inte efterliknar ”den ideala svensken”. Detta hör ihop med rasism. I dagens samhälle är detta dock mer jämnställt. 

Läslogg

4/2 - 2016

Idag började jag läsa en ny bok. Den heter Black ice och är skriven av Becca Fitzpatrick.

Jag har läst 49 sidor, vilket motsvarar tre kapitel.

Huvudpersonen i boken heter Britt. Hon och hennes bästa kompis Korbie har en resa till Idlewilde planerad. Idlewilde är någon slags camping där de ska fotvandra. Britt är väl förberedd och exalterad över resan då hon har planerat den i flera månader. Hon har tränat hårt och köpt utrustning. Men hennes positiva inställning tar en hastig vändning när hon får veta att Korbie brorsa ska följa med på resan. Han heter Calvin och har tidigare haft relationsstatusen "i ett förhållande" tillsammans med Britt. Hon blir inte precis överlycklig när hon får veta detta och bestämmer sig för att på varje sätt visa för honom att hon har kommit över honom. Efter deras uppbrott träffas de första gången på en bensinmack. När Calvin retar henne med hans gömda elaka kommentarer blir Britt desperat och säger att hon numera har en ny pojkvän. När hon ser en kille lite äldre än henne på parkeringen utanför bensinmacken säger hon att det är han. När han kommer in i affären går Calvin fram till honom för att prata, eftersom han tror att hon ljuger. Men han spelar med Britt och låtsas vara hennes pojkvän trots att de aldrig har träffats. Han heter Mason. Lite senare i boken när Britt och Korbie med bil är på väg mot campingen måste de stanna på vägen eftersom ett oväder bryter ut. För att inte frysa ihjäl tvingas de söka igenom skogen efter en stuga att ta skydd i under natten. Efter en timmes letande hittar de en stuga, men personen som öppnar är Mason.

Britt är en väldigt bestämd tjej. Hon är fast besluten om att sköta sitt egna liv och vill inte visa sig allt för svag för andra människor. Till skillnad från hennes kompis Korbie. Hon kommer ifrån en väldigt förmögen familj. Korbie gillar att vinna och ha rätt. Hon är extremt duktig på att smyga in elaka kommentarer mellan raderna. I hennes familj sätts väldigt höga krav på barnen, ett krav som hon till skillnad från hennes brorsa Calvin klarar av. Han klagar på hur hans pappa alltid klagar på att han inte duger. Calvin är väldigt nonchalant och har lite för högt självförtroende för att kunna klassas som snäll. Denna bok tillhör kategorin ungdomsböcker. Den har ett lätt språk riktakt till ungdomar.

En mening jag läste idag som jag tyckte om var "himlen var så intensivt blå att de gjorde ont i ögonen". Jag tyckte det var en bra och beskrivande mening.

Jag reagerade mest på Korbies diskreta elaka kommentarer hon gav Britt. De har varit bästa vänner länge men vissa meningar hon sa var över gränsen.

Eftersom det redan står vad som kommer hända senare i boken på bokens baksida lämnar det inte mycket till fantasin. Att någonting inte riktigt är helt rätt med Mason är inte svårt att lista ut

Pojken med randig pyjamas

1.            Vilken tycker du är den starkaste händelsen/scenen i filmen? Varför då?

Filmen hade väldigt många starka händelser som alla är värda uppmärksamhet, men den scenen som berörde mig mest var den sista. Bruno hade precis tagit sig in i koncentrationslägret och letade efter hans väns Shmuels pappa. Men de hinner inte annat än ta sig till Shmuels barack förrän soldaterna kommer och tvingar alla i baracken att följa med dem. De går ner för en trappa och tvingas in i ett omklädningsrum där de blir tillsagda att klä av sig. när alla fångar, Bruno och Shmuel är helt avklädda puttas de in i ett litet rum. Det är trångt i rummet och flera av männen skriker, några har redan listat ut vad som väntar. Bruno och shmuel, som fortfarande är ganska ovetande tar varandras händer och blundar. Vilket är det sista vi får se av de 8-åriga pojkarna. Rummet de blev tvingade in i var en gaskammate där de blev gasade till döds.

2.            Vad tänker du om slutet?

Slutet på filmen var väldigt starkt. Men den här filmen är baserad på verkliga händelser. Vad som hände då var väldigt hemskt så det känns nästan självklart att filmen ska ha ett berörande slut. Vilket jag tycker är bra. Ett kraftigt slut berör många, fler kommer ihåg slutet och reflekterar över det. Det är viktigt att vi inte glömmer vilka hemska saker som tidigare hänt. Om vi alla är överens om att vad som hände inte var bra kommer det förhoppningsvis inte upprepas. Om vi inte längre uppmärksammar det eller anser det som inte lika viktigt tror jag det finns en risk att det händer igen.

3.            Vad tror du att Bruno tycker om att flytta från sina kompisar i Berlin?

Bruno bodde tidigare i en stad full av liv där han hade många kompisar. Därför blir han skeptisk när han får veta att de ska flytta. Han spenderade mycket tid med sina kompisar och lekte med dem så ofta han kunde. Om de flyttar ut på landet kommer han inte längre ha möjlighet att vara med hans gamla kompisar mer utan blir tvingad att hitta nya. De kompisar han hade i Berlin delade samma intressen som Bruno, jag tror han är nervös över att hans eventuella nya vänner inte tycker om samma saker som han.

4.            Vad är pappans känslor om att flytta och få ett nytt ”jobb”? Är han glad?

Som nästan vilken människa som helst tror jag det var pengar som lockade honom från första början. En löneförhöjning och större ansvar lät som ett bra förslag till en början. Men mer ansvar i hans fall hade annan betydelse än vad det har idag. Mer ansvar i pappans fall betydde att han skulle vara chef över ett koncentrationsläger. Ett sådant ansvar passar inte alla, uppgifterna man har är nog ganska hemska. Jag tror därför att han var lite nervös och rädd men dolde det med en mask av leenden. Men han var samtidigt glad över att ha få ha en viktigare roll med mer ansvar.  

5.            Vad tänker mamman om att flytta?

Jag tror att mamman precis som pappan gömde hennes egentliga känslor bakom ett skal av leenden. Det enda hon visste var det Brunos pappa hade berättat henne. Jag antar att han hade fyllt hennes huvud med de få positiva saker som finns med flytten och hans nya ansvar. Hon var ganska ovetande om vad som egentligen pågick bakom koncentrationslägrets stängda grindar. Men jag tror att hennes undermedvetna redan visste sanningen men eftersom allt gick bra för hennes man och familj var hon för blind för att kunna se det. I övrigt tror jag hon helst ville stanna kvar i deras hus de hade i Berlin, men hon klagade inte allt för mycket.

6.            Vilka är Brunos känslor om platsen och huset de flyttat till?

Som sagt tror jag Bruno blev väldigt skeptisk. Han hade tidigare bott i en stor stad med mycket människor och vänner, men skulle nu flytta ut på landet. På det nya stället hade han inte ens tillgång till en skola. Men hans största problem är ändå om han ska lyckas hitta några kompisar. När de kommer fram till det nya stället blev han ledsen och kände sig ensam. Numera var han begränsad, han fick t.ex. inte vara på baksidan av huset. Han hade inga vänner och ingen skola att gå till på dagarna. Fast hans humör fick en plötslig vändning när han träffade Shmuel.

7.            Vad är det som lockar Bruno att söka sig utanför hemmet till lägret?

Från Brunos sovrumsfönster ser han koncentrationslägret. Han ser det som en möjlighet att skaffa vänner. Vad han inte vet är att det är ett hemskt koncentrationsläger styrt av hans egen pappa. Han berättar om lägret till hans mamma och frågar om han får gå dit och leka. När hans mamma förstår att det är koncentrationslägret Bruno pratar om säger hon nej. Jag tror det är en av anledningarna till varför han smet dit ändå. Säger man ”du får inte göra så” till en åttaåring tror jag det först som dyker upp i de flestas huvuden är ”jag ska gå dit”. Men den största anledningen till varför Bruno gick dit tror jag är eftersom han var extremt uttråkad. När han plötsligt fick lämna hans vänner i Berlin blev han desperat efter en ny. Han hade även redan upptäckt allt som fanns att upptäcka på de områden han fick så han sökte sig efter nya.

8.            Vad tror du att Bruno tänker när han skadat knäet och får hjälp av mannen som skalar potatis fast han är läkare? Vad tänker mannen, tror du?

När mannen hjälper Bruno med hans skadade knä ifrågasätter han varför mannen gör det. Mannen som tidigare var läkare kunde inte fortsätta med yrket när han blev satt i ett koncentrationsläger. Vilket Bruno inte vet om eller förstår. Eftersom mannen är behandlad illa är Bruno lite skeptisk och vågar inte riktigt lita på honom. Men mannen är snäll mot Bruno så han släpper efter. Eftersom mannen tidigare varit läkare tror jag han såg Brunos skada som en chans att visa vad han kan. Bruno är bara en pojke och vet ännu inte vad det är som verkligen händer, han var också en av de få som faktiskt pratade med mannen. Jag tror därför att mannen såg Bruno som det närmaste han kom till en vän. 

Mänskliga rättigheter

1     1)      Beskriv vad de mänskliga rättigheterna betyder.

Mänskliga rättigheter kan även beskrivas som grundläggande fri och rättigheter som gäller för alla. Det betyder att alla mäniskor, oavsett kön, religion, land eller hudfärg har lika värde och rättigheter. Vissa tror att mänskliga rättigheter och regler i princip är samma sak. Men så är det inte. Regler och lagar kan skilja sig ifrån land till land. Mänskliga rättigheter är densamma oavsett vem det gäller eller i vilket land. Det finns väldigt många olika sorters rättigheter. Vissa är sociala och ekonomiska. De handlar om att alla mäniskor ska få hjälp av samhället om de behöver, ha rätt till sjukvård och få lära sig att läsa och skriva. Andra rättigheter är t.ex. politiska och medborgerliga. De handlar om att alla människor ska ha rätt att tycka och tänka som de vill. De ska få tro på vilken gud de vill och bli accepterade oavsett vad de tycker eller tror på. Alla människor ska ha rätt till personlig säkerhet, frihet och liv. När man säger ”rätt till liv” menar man att du inte ska kunna bli dödad av staten. Avrättning är ingenting en människa ska kunna råka ut för. Det är staterna som ska se till att dessa rättigheter följs. Det är staten som ska anpassa samhället efter religionsfrihet och yttrandefrihet. De har även ansvar över att alla får mat och ett boende. Därför är det tyvärr ofta staterna som kränker de mänskliga rättigheterna. De begränsar yttrandefriheten.

2       2)      Ge exempel på hur man bryter mot dem i olika delar av världen.

Nästan varje land har någon gång på något sätt brutit mot de mänskliga rättigheterna. Sverige är en av de länder som följer de bäst. Men det betyder ändå inte att vi aldrig brutit någon. Vi får hela tiden in flyktingar som vill komma in i Sverige. Vi släpper in många men många blir skickade tillbaka till deras hemländer igen. I vissa av de länderna pågår tortyr. Enligt de mänskliga rättigheterna ska ingen människa någonsin utsättas för det. Sverige har då egentligen skyldighet att släppa in de i vårt land. Men om man jämför med andra länder och deras sätt att bryta de mänskliga rättigheterna är vad Sverige gör en ganska liten sak.

Det är i länder med diktatur de mänskliga rättigheterna oftast bryts. Eftersom diktatur är motsatsen till demokrati. Demokrati betyder att alla ska få vara med och bestämma. I en diktatur får människorna inte vara med och bestämma, de kan heller inte rösta bort de styrande från makten i allmänna val. De får inte tycka och tänka som de vill. Länder i Afrika som t.ex. Sudan, Somalia och Kongo är ofta är drabbade av inbördeskrig. Deras rättigheter kränks dagligen. De torterar och mördar människor och alla har definitivt inte tillgång till vatten och mat.

3) Nämn någon organisation som du anser arbeta på ett bra sätt med mänskliga rättigheter.

Jag tycker att Unicef gör ett väldigt bra arbete, eftersom deras största prioritet är barnen. När de mänskliga rättigheterna kränks, i naturkatastrofer eller liknande är det nästan alltid barnen som drabbas värst. Därför är de bra att de sätter så mycket fokus på dem. Jag tycker de gör ett aktivt jobb och bryr sig mycket. De försöker hela tiden hitta nya sätt att hjälpa.

Jag har använt många olika källor, men har fått mest fakta från www.sorummet.se

Och www.manskligarattigheter.se

Beowulf

                                    Beowulf reflektion

I klassen har vi läst en bok som heter Beowulf. Det här är vad jag tyckte om boken.

Det budskap jag tror att författaren vill förmedla är att man ska ansluta sig till det goda. Oavsett hur liten chans den goda sidan har lyckas de ändå på något sätt slingra sig igenom och överlista de onda. Allting blir tillslut bra, bara man inte ger upp. Men jag tror också att författaren vill få fram att ondskan alltid kommer finnas. Även om man besegrar en ond person eller sak betyder det inte att man besegrat ondskan själv.

Författaren till boken hittade inte på denna berättelse själv, utan skrev sin tolkning av en historia som redan har funnits väldigt länge. Därför tror jag att han inte tänkte så mycket på vad han vill att läsaren ska känna när man läser boken. Jag tror att vad han tänkte mer på som också var en av de anledningarna till att han skrev boken är att han ville att denna historia ska leva kvar. Han kanske hade ett stort intresse för berättelser som Beowulf och inte ville att den skulle dö ut. Han lyckades bra tycker jag.

Den som har skrivit denna version av Beowulf heter Robert Nye. Han föddes i England år 1939.

Boken som Robert skrev publicerades på engelska år 1968. Under 60-talet hände många viktiga och stora händelser. Som t.ex. att Beatles slog igenom och att berlinmuren byggdes. Men den största händelsen som hände samma år boken släpptes tycker jag är att Martin Luther King dog.

Martin Luther King var en afroamerikansk man som kämpade för fred och rättvisa. Speciellt rättvisa mellan vita och svarta. På 1950-talet fick han sitt genombrott som ledande medborgarrättskämpe när han protesterade mot att svarta inte hade samma rättigheter som vita i Alabama. Denna protest ledde till att en domstol förklarade att denna diskriminering var olaglig. Denna dom fastställdes senare av den högsta domstolen i USA. Martin Luther King fick mer stöd varje år, till och med av de vita. Han mördades den 4 Juli 1968. Han blev träffad av ett gevärsskott i huvudet när han stod på en balkong i Memphis.

Martin Luther King medförde en stiftning av lagarna i USA. De svarta fick mer rättigheter och fick säga till om politiken.

Boken hade ganska många miljöbeskrivningar. Den miljöbeskrivning jag gillade mest lyder så här:

”Träsket var vilt och vidsträckt. Det beredde ut sig så långt ögat kan nå. Himlen där ovanför var grå. Solen var dyster och kraftlös. Det var ett dött landskap. Beowulf red på en av de hästar som Hrodgar hade givit honom den var vit med svart man. Han tog sig försiktigt fram och följde långsamt spåret. Hans krigsmän höll sig bakom honom. Han hade aldrig tidigare varit på en så tröstlös plats. Vinden var svag och suckade i vassen. Inga fåglar sjöng. Till och med ljuset verkade flyktigt som om det var en objuden växt på blixtvisit.”

Författaren har lagt ner ganska mycket arbete på att beskriva de olika personerna och karaktärerna i boken. Vilket gör att boken blir mer intressant och det blir lättare att få upp bilder i huvudet. Den personbeskrivning jag gillar mest är nog denna

”Beowulf var ung, men han hade redan blivit ryktbar för att han var så god och så modig. Han var under medellängd; han såg faktiskt längre ut när han satt än när han stod, eftersom han var bredbröstad och bredaxlad medans hans ben var korta. Han hade rakt brunt hår och starka handlede. Folk tyckte det var svårt att säga vad det var som var minnesvärt eller märkvärdigt med hans ansikte – men alla mindes det.

Jag tycker den beskrivningen gav mig en väldigt klar och tydlig bild i mitt huvud av Beowulf. Jag gillar också Beowulfs karaktär och jag tycker nästan att hans fysiska utseende speglar hur han är som person. Författaren beskrev hur man kom ihåg hans ansikte för att det var någonting speciellt eller märkvärdigt med det, tycker jag man kommer ihåg hans personlighet.

Beowulf är en klassiker som har funnits och berättats väldigt länge. Jag tycker mer om böcker som är skrivna mer i nutid. Vissa ord och meningar var svåra och förstod jag inte, men jag tycker ändå att boken var ganska bra. Det var spännande och mycket saker hände, det blev aldrig dötid. Jag gillade också karaktärerna väldigt mycket. Speciellt Beowulf. Men jag hade hellre läst en annan bok. Jag kände mig inte motiverad till att fortsätta läsa vilket jag tycker man ska när man läser en bok.

Tetra pak

                     

Idag använder vi tetra pak i princip varje dag. Jag använder både mjölkpaket och yoghurtpaket varje morgon.

De som står bakom denna geniala uppfinning är två män som heter Ruben Rausing och Erik Wallenberg.

Enligt www.svd.se var det bara Ruben som var uppfinnaren av tetra paket. Men jag valde att söka fakta från andra hemsidor också, och fick då veta med hjälp av http://www.tekniskamuseet.se/ att Ruben inte var den enda personen bakom Tetra paket. Med hjälp av www.prv.se och http://www.dahlstiernska.se/ fick jag bekräftelsen att Erik Wallenberg också står bakom. Den källa jag uppfattade som mest trovärdig var http://www.tekniskamuseet.se/ så jag hämtade mestadels av den fakta jag samlat därifrån.

Ruben föddes nära Helsingborg i Sverige år 1895 och dog 1983. Erik föddes i sala 1915 och dog 1999. År 1929 grundade Ruben och en man som hette Erik Åkerlund ett förpackningsföretag som hette Åkerlund & Rausing. Deras första produkter var påsar som innehöll socker eller mjöl. Påsarna rymde 2 kilo. jag antar att de hade så stora förpackningar eftersom det gick åt mindre material då, men jag tycker det hade underlättat för kunden om förpackningarna var mindre. Eftersom kunden då kunde välja mer hur stora mängder den ville ha. Efter ett tag blev Ruben ensam ägare av företaget och det var då han började fundera på att utveckla hans förpackningar. I Sverige såldes mjölken fortfarande i lösvikt. Ruben ville att alla produkter redan skulle vara färdigpackade i framtiden. Om jag hade levt under den tiden hade jag nog också tyckt att färdigpackat var mer praktiskt och enklare.

Han ville skapa en billig engångsförpackning för mjölk gjord av papper som inte skulle läcka. Det skulle heller inte gå åt mycket material vid tillverkningen.

Erik Wallenberg var då en ung laboratorieassistent som sedan tog över företaget när hans chef var kallad till kriget. När Wallenberg satt hemma sjuk en dag kom han på hur han skulle skapa tetra paket efter mallen Ruben hade skapat. Av bara ett enda pappersstycke skapade han en pyramidformad liten förpackning han fyllde med mjölk. Precis som Ruben ville var den billig, lätt att skapa och snål på material. När Rausing såg Wallenbergs design på tetra paket blev han väldigt imponerad och tog patent samma år. Men det var bara Rubens namn som var underskriviet och inte Wallenbergs.

Ruben blev åter chef och bytte namn på företaget till Tetra Pak år 1950. Efter det såldes förpackningarna i över 57 länder och Ruben blev en av Sveriges rikaste män. Men Erik Wallenberg fick bara några tusenlappar.

Jag tycker att Ruben egentligen bara utförde 50 % av arbetet men blev känd som ensam uppfinnare av Tetra Paket endast eftersom han bara skrev sitt eget namn på patentansökan. Det tog flera år innan Erik Wallenberg fick erkännande för uppfinningen. Då fick han ingenjörsvetenskapsakademiens stora guldmedalj.

Vad Ruben gjorde tycker jag var en väldigt självisk handling. Vem som helst kan komma på en bra idé men det svåra är att skapa produkten utifrån de krav man har. Jag tycker att Eriks 50 % av arbetet var den svårare delen och därför förtjänar mer beröm än Ruben. Det är också konstigt att Ruben inte lyfte fram Erik efter han hade blivit känd, utan behöll titeln som ensam uppfinnare. Det känns som om Erik uppmärksammades ännu mer efter han hade dött. Vilket är tråkigt för att han själv inte kan se vilken uppskattning han på senare tid fått.

Som jag tidigare skrev använder vi idag tetra paket nästan varje dag. Men tetra paket vi använder idag ser lite annorlunda ut jämfört med Wallenbergs och Rausings paket. Nu har tetra paket en mer rektangulär form men är fortfarande baserat på deras design och idé.

Jag tycker att tetra paket har underlättat för människan. Tidigare behövde människan släpa på en tung bleckflaska som de fyllde mjölken i. I butiken förvarade de mjölken i stora stålmjölkflaskor och det krävdes arbetskraft där hela dagen. Idag behövs det inte lika många som arbetar med mjölken och eftersom det bara är små paket behöver de inte arbeta lika mycket fysiskt. Den som köper mjölken behöver inte heller anstränga sig lika mycket. Man behöver inte bära allting på en gång och eftersom paketet väger mindre än bleckflaskan blir det också lättare. Tetra paket har gjort vardagen lite enklare både för säljarna och köparna.

Idag är tetra paket också väldigt miljövänligt. Tetra pakets miljöarbete handlar idag om dessa frågor:

·         Vilka råvaror använder vi?

·         Vilken miljöpåverkan har våra produkter under sin livstid?

·         Vad händer med våra förpackningar när de är tömda?

Jag tycker det är en bra metod att utgå efter frågor. Jag tror att man då lägger mer tankar på miljön än man gör annars. 

Johanna

Johanna sitter med benen korsade på en parkbänk mitt i centrum. Hennes blonda hår svajar i vinden och hennes gröna ögon glittrar i solen.  Johanna har på sig en vit lång vacker klänning. Hon har inga skor på sig eftersom hon inte tycker det är nödvändigt längre. Eftersom det är fint väder ute är dagen full med liv och rörelse. Barn jagar varandra skrattande och kärlek svävar i luften. Egentligen borde hon vara glad och le som de flesta, men hon ser saker som andra inte ser.

På parkbänken bredvid hennes sitter en liten flicka med en blå klänning ensam. Kollar man noga på hennes ansikte kan man se att hon har gråtit. Flickan kollar med ledsna och intensiva ögon mot en grupp tjejer som står några meter ifrån henne. Tjejerna står i en grupp och pratar, då och då skrattar de till och slänger deras blonda hår över axeln medan de fiskar upp en fickspegel ur deras dyra handväskor. Johanna försöker ge den ensamma flickan ett tröstande leende men hennes ögon är fastlimmade vid gruppen med tjejer.

Plötsligt kommer en man i 40 årsåldern och sätter sig bredvid henne. Hans kläder och skor är slitna och trasiga och han ser både trött och sorgsen ut. I handen håller han en smutsig tidning med gårdagens datum på den.

Johanna sätter en hand på hans axel och viskar ”det kommer bli okej” i hans öra. Men mannen varken ser eller hör henne. Han sitter djupt försjunken i sina egna tankar och rullar hans såriga tummar snabbare och snabbare.

Efter ett tag reser han sig upp och går iväg med ett hängande huvud och släpande steg.

Då börjar en annan man gå mot parkbänken Johanna sitter på. Han är på väg rakt emot henne. Innan han sätter sig kollar han inspekterande på platsen Johanna sitter på och sedan sätter han sig rakt på henne. Han ser henne såklart inte och känner henne inte heller, han vet inte ens att hon är där. Johanna är van, det har hänt tidigare.

Hon reser sig upp och går några steg fram. Sedan fäller hon ut hennes stora änglavingar vita som snö. Hon kollar sig runt en sista gång innan hon flyger upp mot himlen och återvänder hem igen. 

Rättegångsprocess

Jag borrar in mina händer i hårbottnen och börjar springa mot väggen. Huvudet träffar först och jag faller ner i en hög på golvet. Smärtan dunkar i huvudet. Jag tillåter mig själv att gråta men det kommer inga tårar, jag försöker skrika men min strupe blockar ut ljudet.

Jag tror jag håller på att bli galen, om jag inte redan är det.

Vad har hänt med mig? Alla saker jag har gjort och alla konsekvenser det i sin tur lett till

Men vad som skrämmer mig mest är att jag inte ångrar vad jag har gjort. Endast att jag lämnade så tydliga spår.

Dagen det hände innehöll ganska mycket alkohol. Allting är väldigt suddigt förutom själva dråpet, som jag kommer ihåg i minsta detalj. Sprit i så stora mängder som jag hällde i mig den kvällen tog fram ett monster som låg gömt djupt inom mig jag inte visste existerade. Hon provocerade. Det började med endast blickar, sedan kom hon fram och sa några snäsiga kommentarer. Jag byggde upp en ilska inom mig och tillslut kunde jag inte hålla emot mer.

När baren endast innehöll en full bartender, flickan, hennes kompis som för tillfället var på toaletten och jag puttade jag henne så vi var lite avsides och sedan rent av kastade jag mig över henne.

Vi for ner i marken med en hård smäll. Med knutna nävar måttade några hårda slag i ansiktet och rev henne över armarna. Adrenalinet pumpade i mina muskler. Hon skrek för full hals och försökte putta bort mig men jag var starkare. Jag kunde inte sluta, varenda del av min kropp sa åt mig att fortsätta. Flickan kämpade hårt för sitt liv. Trots att jag höll i henne och slog väldigt hårt lyckades hon få till några slag på min käke och mina armar. Men efter ett extra hårt slag rakt i ansiktet hade jag lyckats slå henne medvetslös. Allt jag kunde tänka på var att jag var tvungen att avsluta det jag påbörjat. Till höger om mig och flickan hittade jag en tom ölflaska. Mina händer skakade när jag sakta tog upp den. Jag tog ett stadigt grepp om skaftet och andades några djupa andetag

– måste avsluta, mumlade jag tyst medan jag kollade på flickan.

Hon blödde ur både näsa och mun och hela hennes ansikte var svullet och sönderslaget. Jag grep mina händer hårdare runt skaftet medan jag höjde armen högt upp i luften. Efter några mer djupa andetag slog jag henne så hårt jag kunde i tinningen. Flaskan gick sönder och det gröna glassplittret täckte hennes ansikte och kropp. Det sprutade blod från där flaskan träffade och hon låg livlös på golvet.

Vad hade jag gjort? Hon hade i princip inte gjort mig någonting och jag dödade henne.

Med skakande andetag satte jag mina händer mot flickans hjärta. Jag kunde inte känna några hjärtslag. Ett tag bara satt jag där och kollade på henne, väntade på att hon skulle röra på sig. Men hon låg lika still som tidigare. Jag reste mig upp och sprang ut från baren. Chansen att jag skulle komma undan var mycket liten men jag gjorde ändå ett försök. Tankarna snurrade i huvudet när jag sprang genom staden. Jag visste inte vad jag skulle göra eller vart jag skulle gömma mig. Fortfarande lite berusad irrade jag runt tills polisbilarna hittade mig.

När poliserna fick syn på mig försökte jag inte springa därifrån. Jag var utmattad, hungrig och törstig så jag gick mot polismännen med armarna sträckta ut i luften. 

När jag kom in i bilen brast det. Tårar började rinna ner för mina kinder och jag försökte inte stoppa dem. Men det skrämmande var att jag inte grät på grund av skuld, jag grät eftersom jag inte kände någonting. Jag ångrade inte att jag dödade henne men önskade också att jag inte gjort det.

När vi kom fram sattes jag i en cell. Jag fick sitta anhållen i alla 4 dagar, mer än så får man inte sitta. De 4 dagarna var fulla med förhör. Polismännen frågade frågor som ”hur mycket drack du den kvällen?”, ”kom du dit ensam?” och ”vems blod hade du på din tröja?”. Jag valde att blanda lite sanning med lite lögner.

Vid en häktningsförhandling bestämde åklagaren att jag fick stanna kvar i häktet för att jag inte skulle undanröja bevis eller skada fler innan min eventuella rättegång.

Förundersökningen tog några dagar och sedan beslutade åklagaren att åtal skulle väckas eftersom det fanns nog mycket bevis för att jag låg bakom dråpet. Därför tog åklagaren över förundersökningen ganska snabbt. Om brottet hade varit mindre allvarligt hade polisen varit i befäl lite längre.

Efter det gick det några veckor och sedan var det dags för min rättegång. Jag gick in i rummet och satte mig på en stol bredvid min försvarsadvokat. Hon hette Monica Bengtsson, var en smal och blond kvinna på omkring 30 år. Hon gav mig ett stelt och ganska nervöst leende medan hon skrev något på hennes telefon.

Mitt emot mig på andra sidan av rummet satt målsägaren. De vill säga den som blivit utsatt för brottet. Eftersom jag dödade flickan så var det en lite äldre kvinna jag skulle gissa var hennes mamma som satt där istället. Bredvid henne satt åklagaren och ett målsägandebiträde som skulle hjälpa henne under rättegången.

Mellan oss två i mitten av rummet satt domaren och hans nämndemän. Nämndemännen är personer som ofta kommer från ett politiskt parti och inte har en juridisk utbildning. De ska komma med sunt förnuft till domaren.

Rättegången började med att domaren presenterade målet och sammanfattade varför vi var där. Sedan gav han ordet till åklagaren.

Åklagaren berättade att vittnen hade sett mig springa ifrån krogen med min tröja full av flickan jag dräptes blod. Mina fingeravtryck fanns på flaskan jag slog henne med och mina knogar var såriga efter knytnävsslag. Efter den sakframställningen skulle det vara väldigt svårt att bortförklara allting. Så jag valde att skylla allt på självförsvar. Jag sa att det var hon som han hade kastat sig över mig och börjat dela ut slag i mitt ansikte. Men att en flaska kom rullandes mot mig och jag slog henne hårt i huvudet.

Men efter några sekunder förstod jag att det förmodligen var den dummaste lögn jag någonsin sagt. Vilket åklagaren också förstod.

Hon frågade varför jag inte hade några synliga slag i mitt ansikte men flickan som dog hade flera.

Jag visste inte vad jag skulle svara, så jag bara stirrade på Monica som inte gjorde någonting.

Vid den här delen av en rättegång borde försvarsadvokaten beskriva sin bild av händelsen och åtalade de vill säga min eventuella roll. Men det gjorde inte min advokat. Jag blev riktigt sur och spände ögonen i Monica

När hon inte sa någonting gick vi vidare till nästa steg i rättegången.

Det var dags för vittnen att berätta vad de hade sett. Efter att det första vittnet hade lagt ed kom han in och satte sig på en stol. Det var bartendern från baren. Han berättade att han hade sett både mig och flickan jag dödade i baren. Men han hade tuppat av och inte sett någonting från själva dråpet.

När det var dags för nästa vittne att berätta vad hon såg fick jag gå ut ur rummet. Vittnet ville inte ha mig närvarande. Jag fick gå till ett annat rum och lyssna vad de sa genom en mikrofon. Det kallas medhörning. Trots att vittnet hade avlagt ed satt jag och hoppades på att hon skulle begå mened. Det vill säga ljuga eller undanhålla någonting medvetet. Men chansen att hon skulle göra det var ganska liten. Hon skulle förmodligen inte försvara en främling som dödat någon och själv riskera att få fängelsestraff för det. Tjejen bakom mikrofonen berättade att hon hade sett mig springa ut från baren med min tröja full av blod. Tiden jag sprang ut matchade med tiden flickan dog.

Jag vet inte om polisen utförde en personundersökning på mig, men även om de hade gjort det hade de inte hittat någonting. Mina föräldrar hade genom alla tider varit stolta över mig och jag gick ut skolan med bra betyg. Jag hade aldrig varit i trubbel eller haft kontakt med polisen tidigare. Med trevliga föräldrar hade jag en bra uppväxt och bor i en liten lägenhet några mil ifrån dem. Det enda de kanske skulle reagera på var att jag varit mobbad i skolan under ganska lång tid.

Men innan det var dags för åklagaren att lägga fram sin bild av vad som hänt igen så erkände jag allt. Jag orkade inte mer och ville inte dölja mer sanning. Jag berättade att det var jag som dödade henne men att det var ett dråp. Att hon provocerade fram min ilska och att jag inte kunde hålla igen.

Både åklagaren och min advokat såg lite chockade men ändå nöjda ut.

Åklagaren berättade vad som hade hänt och sa att han tyckte att jag borde få sitta i fängelse i 8 år. Eftersom jag dödade henne på ett väldigt våldsamt sätt, sprang från polisen och undanhöll sanningen.

Men då kom faktiskt Monica till undsättning. Hon reste sig upp och sa att hon tyckte straffet var för högt. Eftersom jag aldrig tidigare varit i kontakt med polisen och var ganska ung borde jag endast få 6 eller 7 år. Domaren gav henne ett litet leende och sedan fick vi gå ut.

Det var bara domaren och nämndemännen kvar i rummet. De skulle göra en enskild överläggning, det vill säga tillsammans besluta om domen.

När vi gick in i rummet igen berättade domaren att jag skulle få sitta i fängelse 6 år.

Nu hade jag och Monica 3 veckor på oss att överklaga domen, om vi ville. Men jag var ändå nöjd med att jag fick 6 år så vi valde att inte göra det.

Det var först när jag kom in i själva fängelset jag förstod vad det var som drev mig framåt. Varför jag dödade den oskyldiga flickan. Det var av ilska. Men inte ilska mot flickan utan mot något helt annat. Jag var mobbad i nästan hela mitt liv. Mitt självförtroende var förmodligen så lågt det kunde bli. Jag hade länge velat hämnas med hade aldrig modet. All den ilskan jag samlat på mig under alla år tog jag ut över henne. Därför kände jag inte någon skuld, det kändes på något sätt som om hon var förtjänade det.

Jag har nu suttit i fängelse i 3 år, halva tiden kvar. I början var det ett rent helvete, men man lär sig hantera de olika situationerna. Mina föräldrar besöker mig ibland men det är inte ofta. Efter dråpet ser dem på mig som om jag är en helt annan människa, vilket jag också är. Jag känner inte igen mig själv mer, vet inte hur jag ska hitta tillbaka till det gamla jag. 

Bokrecension Skattkammarön

                                     Bokrecension Skattkammarön

I klassen har vi läst en bok som heter Skattkammarön och är skriven av Robert Louis Stevenson.

                                                               

                                                                 Personer

                                                                      Jim    

Huvudpersonen i denna bok heter Jim Hawkins. Honom läser man som ”jag”. Han är mellan 30-40 år och berättar om hans stora äventyr som han gjorde när han var yngre. Eftersom han är kallad ”unge Hawkins” genom hela boken tror jag att han var omkring 17 år. Jim är en pojke med huvudet på skaft. Han lägger märke till viktiga detaljer som andra inte ser och tänker ofta ett steg längre än andra. Jim är den som upptäcker att han och hans vänner är i fara och det är också han som räddar dem. Han är väldigt smart och hjälpsam och klagar nästan aldrig. Jim är också väldigt modig och är inte rädd för att smutsa ner sig. Ibland gör han saker före han tänker men på något sätt lyckades han alltid skapa nya fördelar av det.

                                                              Kaptenen/Bill

Kaptenen är en väldigt lättretlig man som dricker väldigt mycket alkohol. Man märker att han har varit med om mycket och är väldigt vaksam. Han är väldigt hemlighetsfull och döljer ganska mycket. Han är väldigt modig men har ändå en stark rädsla för en enbent pirat. Men Kaptenen dör ganska snabbt så man hinner inte lära känna honom

                                                             Doktor Livesey

Som man förstår är Livesey en doktor. Han är snäll och omtänksam. Doktor Livesey är modig på sitt egna sätt, han hade en beväpnad pirat bakom sig som hotade honom men reagerade inte. Han har också gått rakt in i fiendens läger för att hjälpa dem när de blivit sjuka. Till skillnad från Jim så gillar han inte att smutsa ner sig eller arbeta för hårt fysisk. Tillsammans med en tjänsteflicka bor han i ett stort och prydligt hus.

                                                            Herr Trelawney

Herr Trelawney är en mycket ivrig man. I boken fick han information som var väldigt viktig och blev tillsagd att inte berätta för någon, men han kunde inte hålla sig. Han är full av kunskap och berättar gärna vad han vet. Trelawney är hjälpsam och snäll. Han är också en bra skytt vilket han fick användning av.

                                                                 John Silver

John Silver är en enbent pirat som jobbar som skeppskock. Han har varit med om väldigt mycket och andra pirater fruktar honom. Jag antar att han är den enbente piraten som Kaptenen pratade om. Silver har seglat med självaste Kapten Flint och de var båda rädda för varandra. Han är en väldigt modig man och tar gärna befälet. Trots att han bara har ett ben så är han väldigt smidig och ger aldrig upp. Om någonting kommer i vägen för hans planer är beredd att gå nästan hur långt som helst för att trampa ner problemet. John kan vara väldigt brutal och hjärtlös, han dödar utan att känna någon skuld och bryr sig inte om någon är i fara. Han är väldigt intelligent och spelar skickligt ut sina motståndare en efter en. Trots alla personer han har dödat och skatter han har plundrat har han alltid lyckats hålla sig borta från galgen. Men längst inne vilar ändå en gömd rädsla för döden.

Jag tycker att Jim under sin resa blev lite tuffare. Han tvingades anpassa sig till levnadsförhållanden som han inte var van vid. Jim lärde sig också att tänka lite smartare och att alltid ligga ett steg före. Ibland var han verkligen tvungen att bita ihop och inte låta rädslan ta över vilket jag tycker han lyckades med. Tillslut var även Jim tvungen att döda. Jag trodde han skulle ha väldigt stora problem med skuld efteråt men han valde att trycka bort de känslorna medan han var på ön, vilket var nödvändigt.

John Silver tycker jag har blivit en aning mjukare. Silver förstod att om han kom ifrån ön levande skulle han hamna på galgen. Han bad Jim att hjälpa honom och visade både stress och rädsla.

                                                     Miljö och handling   

Denna berättelse startar vid Amiral Benbow som är ett världshus där Jim arbetar med hans föräldrar. En dag kommer en kraftig gammal man bärandes på en skattkista in. Han säger att han vill bli kallad för Kaptenen och ber om ett rum. Kaptenen dricker väldigt mycket rom men betalar aldrig. Han kan bli väldigt aggressiv och irriterad.

Tillslut blev han dödad av en blind tiggare och då bestämmer sig Jim och hans mamma för att öppna hans skattkista och ta några mynt, eftersom han hade så pass stora skulder. De hittar pengar från alla möjliga delar av världen och även ett litet vaxdukpaket.

 Jim tar genast paketet till Doktor Livesey och herr Trelawney. När de tillsammans öppnar paketet så hittar dem en skattkarta som självaste Flint har ritat. De bestämmer sig för att åka dit och Herr Trelawney samlar ihop en besättning med en man som heter Smollett som kapten. Med på båten finns även John Silver som är skeppskock, men eftersom han var snäll mot alla misstänkte ingen något.

En natt blev Jim hungrig och gick till äppeltunnan för att hämta ett äpple, men han avbryts av röster han hör. Han kryper in i äppeltunnan och när rösterna blir tydligare hör han att det är Silver och en ur besättningen som pratar. Silver försöker övertyga mannen att ta hans parti och kapa båten så de får alla pengarna. Mannen tycker Silvers förslag låter bra och tar hans parti.

Jim förstår att det är myteri de har att göra med och berättar genast för Livesey, Trelawney och Smollett.

När de väl kommer till ön har Silver och hans gäng förstått att de andra vet att de kommer begå myteri.

På ön finns det ett blockhus med skottgluggar och ett stängsel runt, den som når blockhuset har en stor fördel. Jim och hans gäng är smarta och hinner ta blockhuset innan myteristerna. På ön blir det ett blodigt bråk där många mister livet och tvingas leva på krafter som egentligen inte finns.

Silver och hans vänner hittar tillslut skatten, men det är inte vad de förväntar sig.

Jim träffar också en man som heter Ben Gunn på ön. Han har varit landsatt på ön i 3 år. Efter ett tag så visar det att han är hjärnan bakom allting, utan honom skulle kanske inte Jim och hans vänner leva.

Jag vet inte var berättelsen utspelar sig men skulle gissa att ön med skatter ligger omkring Karibien. Fast jag tänkte aldrig riktigt på var de var.

Eftersom det finns bilder med i boken så föreställde jag mig hur det såg ut efter bilderna. När jag läste om ön som de åkte till ser jag en bild med stora träd, grön mark, lite berg och klarblått vatten. När jag läste om båten så föreställer jag mig en väldigt stor tvåvåningsbåt med en stor spritkällare och hängmattor på nedre våningen. Amiral Benbow känns som en ganska liten byggnad på två våningar, på den övre våningen finns det rum man kan sova i och på nedre våningen finns det stolar, bord och en bar.

Jag tycker att det är John Silver och Jim som driver berättelsen framåt. John är den smartaste och starkaste spelaren i hans grupp och Jim är den smartaste i hans. De tar snabba beslut utan att tänka vilket kastar in berättelsen i nya riktningar hela tiden. Silver är den som ligger bakom myteriet och Jim ligger bakom räddningen från dem.

I den här boken finns det väldigt många viktiga händelser. En händelse som jag tyckte var väldigt viktig var när Jim hörde Silver ur äppeltunnan. Det var ganska oväntat både för mig som läsare och för Jim. Han förstod att man inte kunde lita på vem som helst och att hans äventyr plötsligt blev farligare än han hade trott.

                                                       Tiden

Denna berättelse utspelar sig under 1700-talet. Från bokens första ord till boken sista skulle jag tro att det gick några månader.

Jag tycker det är väldigt svårt att säga vad budskapet i böcker jag läser är. Men i boken så gick det ganska dåligt för myteristerna och bra för Jim och hans vänner. Jag tror att författaren försöker att få fram att man ska ansluta sig till det goda och att om man göra bra saker så händer bra saker.

Som jag skrev tidigare så berättas denna berättelse i jag-form. Vissa kapitel berättas av Trelawney och vissa av Livesey, men oftast är det Jim som berättar om hans stora äventyr.

                                                         Språket

Eftersom boken är skriven under 1800-talet har författaren använt ord och fraser som jag inte är van vid. Det har varit väldigt många ord som jag inte har förstått, men det har inte gjort något. Jag levde mig in i boken direkt jag började läsa och förstod all handling. Efter att ha läst boken känns det som man har lärt känna de olika personerna, nästan som om man har varit på ön själv. Men boken blir dock mer trovärdig när det är annorlunda ord. Även fast jag vet att det som står är påhittat har jag ändå känslan av att det är sant.

När jag först hörde att vi skulle läsa Skattkammarön trodde jag den skulle vara sämre än vad den var. Jag dömde den efter utsidan innan jag hade undersökt insidan. Det gick lite segt i början men efter ett tag så fick spänningen en drastisk höjning. Skattkammarön är och har varit en klassiker väldigt länge och jag tror att den kommer stanna inom den kategorin.

Det som berörde mig extra mycket var när myteristerna kom fram till skatten. Som sagt var det inte vad de hade trott och de hade kämpat utan mål. Efter det fick boken också en bra och oväntad vändning.