Pojken med randig pyjamas

1.            Vilken tycker du är den starkaste händelsen/scenen i filmen? Varför då?

Filmen hade väldigt många starka händelser som alla är värda uppmärksamhet, men den scenen som berörde mig mest var den sista. Bruno hade precis tagit sig in i koncentrationslägret och letade efter hans väns Shmuels pappa. Men de hinner inte annat än ta sig till Shmuels barack förrän soldaterna kommer och tvingar alla i baracken att följa med dem. De går ner för en trappa och tvingas in i ett omklädningsrum där de blir tillsagda att klä av sig. när alla fångar, Bruno och Shmuel är helt avklädda puttas de in i ett litet rum. Det är trångt i rummet och flera av männen skriker, några har redan listat ut vad som väntar. Bruno och shmuel, som fortfarande är ganska ovetande tar varandras händer och blundar. Vilket är det sista vi får se av de 8-åriga pojkarna. Rummet de blev tvingade in i var en gaskammate där de blev gasade till döds.

2.            Vad tänker du om slutet?

Slutet på filmen var väldigt starkt. Men den här filmen är baserad på verkliga händelser. Vad som hände då var väldigt hemskt så det känns nästan självklart att filmen ska ha ett berörande slut. Vilket jag tycker är bra. Ett kraftigt slut berör många, fler kommer ihåg slutet och reflekterar över det. Det är viktigt att vi inte glömmer vilka hemska saker som tidigare hänt. Om vi alla är överens om att vad som hände inte var bra kommer det förhoppningsvis inte upprepas. Om vi inte längre uppmärksammar det eller anser det som inte lika viktigt tror jag det finns en risk att det händer igen.

3.            Vad tror du att Bruno tycker om att flytta från sina kompisar i Berlin?

Bruno bodde tidigare i en stad full av liv där han hade många kompisar. Därför blir han skeptisk när han får veta att de ska flytta. Han spenderade mycket tid med sina kompisar och lekte med dem så ofta han kunde. Om de flyttar ut på landet kommer han inte längre ha möjlighet att vara med hans gamla kompisar mer utan blir tvingad att hitta nya. De kompisar han hade i Berlin delade samma intressen som Bruno, jag tror han är nervös över att hans eventuella nya vänner inte tycker om samma saker som han.

4.            Vad är pappans känslor om att flytta och få ett nytt ”jobb”? Är han glad?

Som nästan vilken människa som helst tror jag det var pengar som lockade honom från första början. En löneförhöjning och större ansvar lät som ett bra förslag till en början. Men mer ansvar i hans fall hade annan betydelse än vad det har idag. Mer ansvar i pappans fall betydde att han skulle vara chef över ett koncentrationsläger. Ett sådant ansvar passar inte alla, uppgifterna man har är nog ganska hemska. Jag tror därför att han var lite nervös och rädd men dolde det med en mask av leenden. Men han var samtidigt glad över att ha få ha en viktigare roll med mer ansvar.  

5.            Vad tänker mamman om att flytta?

Jag tror att mamman precis som pappan gömde hennes egentliga känslor bakom ett skal av leenden. Det enda hon visste var det Brunos pappa hade berättat henne. Jag antar att han hade fyllt hennes huvud med de få positiva saker som finns med flytten och hans nya ansvar. Hon var ganska ovetande om vad som egentligen pågick bakom koncentrationslägrets stängda grindar. Men jag tror att hennes undermedvetna redan visste sanningen men eftersom allt gick bra för hennes man och familj var hon för blind för att kunna se det. I övrigt tror jag hon helst ville stanna kvar i deras hus de hade i Berlin, men hon klagade inte allt för mycket.

6.            Vilka är Brunos känslor om platsen och huset de flyttat till?

Som sagt tror jag Bruno blev väldigt skeptisk. Han hade tidigare bott i en stor stad med mycket människor och vänner, men skulle nu flytta ut på landet. På det nya stället hade han inte ens tillgång till en skola. Men hans största problem är ändå om han ska lyckas hitta några kompisar. När de kommer fram till det nya stället blev han ledsen och kände sig ensam. Numera var han begränsad, han fick t.ex. inte vara på baksidan av huset. Han hade inga vänner och ingen skola att gå till på dagarna. Fast hans humör fick en plötslig vändning när han träffade Shmuel.

7.            Vad är det som lockar Bruno att söka sig utanför hemmet till lägret?

Från Brunos sovrumsfönster ser han koncentrationslägret. Han ser det som en möjlighet att skaffa vänner. Vad han inte vet är att det är ett hemskt koncentrationsläger styrt av hans egen pappa. Han berättar om lägret till hans mamma och frågar om han får gå dit och leka. När hans mamma förstår att det är koncentrationslägret Bruno pratar om säger hon nej. Jag tror det är en av anledningarna till varför han smet dit ändå. Säger man ”du får inte göra så” till en åttaåring tror jag det först som dyker upp i de flestas huvuden är ”jag ska gå dit”. Men den största anledningen till varför Bruno gick dit tror jag är eftersom han var extremt uttråkad. När han plötsligt fick lämna hans vänner i Berlin blev han desperat efter en ny. Han hade även redan upptäckt allt som fanns att upptäcka på de områden han fick så han sökte sig efter nya.

8.            Vad tror du att Bruno tänker när han skadat knäet och får hjälp av mannen som skalar potatis fast han är läkare? Vad tänker mannen, tror du?

När mannen hjälper Bruno med hans skadade knä ifrågasätter han varför mannen gör det. Mannen som tidigare var läkare kunde inte fortsätta med yrket när han blev satt i ett koncentrationsläger. Vilket Bruno inte vet om eller förstår. Eftersom mannen är behandlad illa är Bruno lite skeptisk och vågar inte riktigt lita på honom. Men mannen är snäll mot Bruno så han släpper efter. Eftersom mannen tidigare varit läkare tror jag han såg Brunos skada som en chans att visa vad han kan. Bruno är bara en pojke och vet ännu inte vad det är som verkligen händer, han var också en av de få som faktiskt pratade med mannen. Jag tror därför att mannen såg Bruno som det närmaste han kom till en vän.