Läslogg

10/2

Jag har fortsatt läsa boken "allt jag säger är sant" 

Jag har läst 41 sidor. 

Under dessa sidor har Alicia fått hennes önskan om att hoppa av gymnasiet beviljad, på villkoret att hon skaffar ett jobb, eller någonting att sysselsätta sig med under dagarna. På egen hand skaffar hon ett jobb på ett kafé som kallas "kaffe och drömmar".

På kaféet lär hon sig snabbt hur saker och ting fungerar och hur hon ska hantera de olika på sina egna vis annorlunda stamkunderna. Hon trivs bra, beskriver tydligt hur fint hon har det. Känner att hon har "vunnit". Över skolan, hennes kompisar, föräldrar och också över samhällets norm. 

Som ung läsare borde jag kanske relatera till Alicias "inget kan stoppa mig, jag gör vad jag vill" tänkande men jag relaterar mer till hennes föräldrar, vars inställning är annorlunda.

De tycker hon ska skaffa sig en utbildning istället. Vilket jag hade gjort istället om jag var i hennes skor. Men det är väldigt intressant att läsa om hennes revolterande beteende. 

En mening skriven i boken, läst av mig under denna lässtund är "Världen! varför måste den motarbeta mig hela tiden?" 

Jag gillade den meningen, finner någonting komiskt med den. Jag vet inte vad det är men det drog lite i mina mungipor när jag läste den. Jag tror det är en mening som beskriver ganska bra hur en ungdoms hjärna till viss del kan fungera. När vissa saker går fel känns det som om ingen vill att man ska lyckas. Att alla motarbetar en, talar ur eget perspektiv. Kände igen mig själv i meningen.

Jag reagerar mycket på hur Alicias hjärna fungerar. Hennes tankebanor och hur hon fattar beslut. Jag upplever att hon tänker väldigt smalt. Hon ser en enkel väg i svart eller vitt. Men jag som läsare upplever att jag ser alla gråskalor runt henne och i hennes handlingar, som hon ser som svarta eller vita. Känner mig på något sätt mogen när jag läser om henne och jämför hennes tankebanor med mina egna. Får intrycket av att jag kan se en större bild och tagit mognare beslut i hennes skor.