Bokrecension Skattkammarön
I klassen har vi läst en bok som heter Skattkammarön
och är skriven av Robert Louis Stevenson.
Personer
Jim
Huvudpersonen i denna bok heter Jim Hawkins. Honom
läser man som ”jag”. Han är mellan 30-40 år och berättar om hans stora äventyr
som han gjorde när han var yngre. Eftersom han är kallad ”unge Hawkins” genom
hela boken tror jag att han var omkring 17 år. Jim är en pojke med huvudet på
skaft. Han lägger märke till viktiga detaljer som andra inte ser och tänker
ofta ett steg längre än andra. Jim är den som upptäcker att han och hans vänner
är i fara och det är också han som räddar dem. Han är väldigt smart och hjälpsam
och klagar nästan aldrig. Jim är också väldigt modig och är inte rädd för att
smutsa ner sig. Ibland gör han saker före han tänker men på något sätt lyckades
han alltid skapa nya fördelar av det.
Kaptenen/Bill
Kaptenen är en väldigt lättretlig man som dricker
väldigt mycket alkohol. Man märker att han har varit med om mycket och är
väldigt vaksam. Han är väldigt hemlighetsfull och döljer ganska mycket. Han är
väldigt modig men har ändå en stark rädsla för en enbent pirat. Men Kaptenen
dör ganska snabbt så man hinner inte lära känna honom
Doktor
Livesey
Som man förstår är Livesey en doktor. Han är snäll
och omtänksam. Doktor Livesey är modig på sitt egna sätt, han hade en beväpnad
pirat bakom sig som hotade honom men reagerade inte. Han har också gått rakt in
i fiendens läger för att hjälpa dem när de blivit sjuka. Till skillnad från Jim
så gillar han inte att smutsa ner sig eller arbeta för hårt fysisk. Tillsammans
med en tjänsteflicka bor han i ett stort och prydligt hus.
Herr Trelawney
Herr Trelawney är en mycket ivrig man. I boken fick
han information som var väldigt viktig och blev tillsagd att inte berätta för
någon, men han kunde inte hålla sig. Han är full av kunskap och berättar gärna
vad han vet. Trelawney är hjälpsam och snäll. Han är också en bra skytt vilket
han fick användning av.
John Silver
John Silver är en enbent pirat som jobbar som
skeppskock. Han har varit med om väldigt mycket och andra pirater fruktar honom.
Jag antar att han är den enbente piraten som Kaptenen pratade om. Silver har
seglat med självaste Kapten Flint och de var båda rädda för varandra. Han är en
väldigt modig man och tar gärna befälet. Trots att han bara har ett ben så är
han väldigt smidig och ger aldrig upp. Om någonting kommer i vägen för hans
planer är beredd att gå nästan hur långt som helst för att trampa ner problemet.
John kan vara väldigt brutal och hjärtlös, han dödar utan att känna någon skuld
och bryr sig inte om någon är i fara. Han är väldigt intelligent och spelar
skickligt ut sina motståndare en efter en. Trots alla personer han har dödat
och skatter han har plundrat har han alltid lyckats hålla sig borta från
galgen. Men längst inne vilar ändå en gömd rädsla för döden.
Jag tycker att Jim under sin resa blev lite tuffare.
Han tvingades anpassa sig till levnadsförhållanden som han inte var van vid.
Jim lärde sig också att tänka lite smartare och att alltid ligga ett steg före.
Ibland var han verkligen tvungen att bita ihop och inte låta rädslan ta över
vilket jag tycker han lyckades med. Tillslut var även Jim tvungen att döda. Jag
trodde han skulle ha väldigt stora problem med skuld efteråt men han valde att
trycka bort de känslorna medan han var på ön, vilket var nödvändigt.
John Silver tycker jag har blivit en aning mjukare.
Silver förstod att om han kom ifrån ön levande skulle han hamna på galgen. Han bad
Jim att hjälpa honom och visade både stress och rädsla.
Miljö och
handling
Denna berättelse startar vid Amiral Benbow som är
ett världshus där Jim arbetar med hans föräldrar. En dag kommer en kraftig
gammal man bärandes på en skattkista in. Han säger att han vill bli kallad för
Kaptenen och ber om ett rum. Kaptenen dricker väldigt mycket rom men betalar
aldrig. Han kan bli väldigt aggressiv och irriterad.
Tillslut blev han dödad av en blind tiggare och då
bestämmer sig Jim och hans mamma för att öppna hans skattkista och ta några
mynt, eftersom han hade så pass stora skulder. De hittar pengar från alla
möjliga delar av världen och även ett litet vaxdukpaket.
Jim tar
genast paketet till Doktor Livesey och herr Trelawney. När de tillsammans
öppnar paketet så hittar dem en skattkarta som självaste Flint har ritat. De
bestämmer sig för att åka dit och Herr Trelawney samlar ihop en besättning med en
man som heter Smollett som kapten. Med på båten finns även John Silver som är
skeppskock, men eftersom han var snäll mot alla misstänkte ingen något.
En natt blev Jim hungrig och gick till äppeltunnan
för att hämta ett äpple, men han avbryts av röster han hör. Han kryper in i
äppeltunnan och när rösterna blir tydligare hör han att det är Silver och en ur
besättningen som pratar. Silver försöker övertyga mannen att ta hans parti och
kapa båten så de får alla pengarna. Mannen tycker Silvers förslag låter bra och
tar hans parti.
Jim förstår att det är myteri de har att göra med
och berättar genast för Livesey, Trelawney och Smollett.
När de väl kommer till ön har Silver och hans gäng
förstått att de andra vet att de kommer begå myteri.
På ön finns det ett blockhus med skottgluggar och
ett stängsel runt, den som når blockhuset har en stor fördel. Jim och hans gäng
är smarta och hinner ta blockhuset innan myteristerna. På ön blir det ett
blodigt bråk där många mister livet och tvingas leva på krafter som egentligen
inte finns.
Silver och hans vänner hittar tillslut skatten, men
det är inte vad de förväntar sig.
Jim träffar också en man som heter Ben Gunn på ön.
Han har varit landsatt på ön i 3 år. Efter ett tag så visar det att han är
hjärnan bakom allting, utan honom skulle kanske inte Jim och hans vänner leva.
Jag vet inte var berättelsen utspelar sig men skulle
gissa att ön med skatter ligger omkring Karibien. Fast jag tänkte aldrig
riktigt på var de var.
Eftersom det finns bilder med i boken så föreställde
jag mig hur det såg ut efter bilderna. När jag läste om ön som de åkte till ser
jag en bild med stora träd, grön mark, lite berg och klarblått vatten. När jag
läste om båten så föreställer jag mig en väldigt stor tvåvåningsbåt med en stor
spritkällare och hängmattor på nedre våningen. Amiral Benbow känns som en
ganska liten byggnad på två våningar, på den övre våningen finns det rum man
kan sova i och på nedre våningen finns det stolar, bord och en bar.
Jag tycker att det är John Silver och Jim som driver
berättelsen framåt. John är den smartaste och starkaste spelaren i hans grupp
och Jim är den smartaste i hans. De tar snabba beslut utan att tänka vilket
kastar in berättelsen i nya riktningar hela tiden. Silver är den som ligger
bakom myteriet och Jim ligger bakom räddningen från dem.
I den här boken finns det väldigt många viktiga
händelser. En händelse som jag tyckte var väldigt viktig var när Jim hörde
Silver ur äppeltunnan. Det var ganska oväntat både för mig som läsare och för
Jim. Han förstod att man inte kunde lita på vem som helst och att hans äventyr
plötsligt blev farligare än han hade trott.
Tiden
Denna berättelse utspelar sig under 1700-talet. Från
bokens första ord till boken sista skulle jag tro att det gick några månader.
Jag tycker det är väldigt svårt att säga vad
budskapet i böcker jag läser är. Men i boken så gick det ganska dåligt för
myteristerna och bra för Jim och hans vänner. Jag tror att författaren försöker
att få fram att man ska ansluta sig till det goda och att om man göra bra saker
så händer bra saker.
Som jag skrev tidigare så berättas denna berättelse
i jag-form. Vissa kapitel berättas av Trelawney och vissa av Livesey, men
oftast är det Jim som berättar om hans stora äventyr.
Språket
Eftersom boken är skriven under 1800-talet har
författaren använt ord och fraser som jag inte är van vid. Det har varit
väldigt många ord som jag inte har förstått, men det har inte gjort något. Jag
levde mig in i boken direkt jag började läsa och förstod all handling. Efter
att ha läst boken känns det som man har lärt känna de olika personerna, nästan
som om man har varit på ön själv. Men boken blir dock mer trovärdig när det är
annorlunda ord. Även fast jag vet att det som står är påhittat har jag ändå
känslan av att det är sant.
När jag först hörde att vi skulle läsa Skattkammarön
trodde jag den skulle vara sämre än vad den var. Jag dömde den efter utsidan
innan jag hade undersökt insidan. Det gick lite segt i början men efter ett tag
så fick spänningen en drastisk höjning. Skattkammarön är och har varit en
klassiker väldigt länge och jag tror att den kommer stanna inom den kategorin.
Det som berörde mig extra mycket var när
myteristerna kom fram till skatten. Som sagt var det inte vad de hade trott och
de hade kämpat utan mål. Efter det fick boken också en bra och oväntad
vändning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar