Bokrecension Skattkammarön

I klassen har vi läst en bok som heter Skattkammarön och är skriven av Robert Louis Stevenson.

                                                               

                                                                 Personer

                                                                      Jim    

Huvudpersonen i denna bok heter Jim Hawkins. Honom läser man som ”jag”. Han är mellan 30-40 år och berättar om hans stora äventyr som han gjorde när han var yngre. Eftersom han är kallad ”unge Hawkins” genom hela boken tror jag att han var omkring 17 år. Jim är en pojke med huvudet på skaft. Han lägger märke till viktiga detaljer som andra inte ser och tänker ofta ett steg längre än andra. Jim är den som upptäcker att han och hans vänner är i fara och det är också han som räddar dem. Han är väldigt smart och hjälpsam och klagar nästan aldrig. Jim är också väldigt modig och är inte rädd för att smutsa ner sig. Ibland gör han saker före han tänker men på något sätt lyckades han alltid skapa nya fördelar av det.

                                                              Kaptenen/Bill

Kaptenen är en väldigt lättretlig man som dricker väldigt mycket alkohol. Man märker att han har varit med om mycket och är väldigt vaksam. Han är väldigt hemlighetsfull och döljer ganska mycket. Han är väldigt modig men har ändå en stark rädsla för en enbent pirat. Men Kaptenen dör ganska snabbt så man hinner inte lära känna honom

                                                             Doktor Livesey

Som man förstår är Livesey en doktor. Han är snäll och omtänksam. Doktor Livesey är modig på sitt egna sätt, han hade en beväpnad pirat bakom sig som hotade honom men reagerade inte. Han har också gått rakt in i fiendens läger för att hjälpa dem när de blivit sjuka. Till skillnad från Jim så gillar han inte att smutsa ner sig eller arbeta för hårt fysisk. Tillsammans med en tjänsteflicka bor han i ett stort och prydligt hus.

                                                            Herr Trelawney

Herr Trelawney är en mycket ivrig man. I boken fick han information som var väldigt viktig och blev tillsagd att inte berätta för någon, men han kunde inte hålla sig. Han är full av kunskap och berättar gärna vad han vet. Trelawney är hjälpsam och snäll. Han är också en bra skytt vilket han fick användning av.

                                                                 John Silver

John Silver är en enbent pirat som jobbar som skeppskock. Han har varit med om väldigt mycket och andra pirater fruktar honom. Jag antar att han är den enbente piraten som Kaptenen pratade om. Silver har seglat med självaste Kapten Flint och de var båda rädda för varandra. Han är en väldigt modig man och tar gärna befälet. Trots att han bara har ett ben så är han väldigt smidig och ger aldrig upp. Om någonting kommer i vägen för hans planer är beredd att gå nästan hur långt som helst för att trampa ner problemet. John kan vara väldigt brutal och hjärtlös, han dödar utan att känna någon skuld och bryr sig inte om någon är i fara. Han är väldigt intelligent och spelar skickligt ut sina motståndare en efter en. Trots alla personer han har dödat och skatter han har plundrat har han alltid lyckats hålla sig borta från galgen. Men längst inne vilar ändå en gömd rädsla för döden.

Jag tycker att Jim under sin resa blev lite tuffare. Han tvingades anpassa sig till levnadsförhållanden som han inte var van vid. Jim lärde sig också att tänka lite smartare och att alltid ligga ett steg före. Ibland var han verkligen tvungen att bita ihop och inte låta rädslan ta över vilket jag tycker han lyckades med. Tillslut var även Jim tvungen att döda. Jag trodde han skulle ha väldigt stora problem med skuld efteråt men han valde att trycka bort de känslorna medan han var på ön, vilket var nödvändigt.

John Silver tycker jag har blivit en aning mjukare. Silver förstod att om han kom ifrån ön levande skulle han hamna på galgen. Han bad Jim att hjälpa honom och visade både stress och rädsla.

                                                     Miljö och handling   

Denna berättelse startar vid Amiral Benbow som är ett världshus där Jim arbetar med hans föräldrar. En dag kommer en kraftig gammal man bärandes på en skattkista in. Han säger att han vill bli kallad för Kaptenen och ber om ett rum. Kaptenen dricker väldigt mycket rom men betalar aldrig. Han kan bli väldigt aggressiv och irriterad.

Tillslut blev han dödad av en blind tiggare och då bestämmer sig Jim och hans mamma för att öppna hans skattkista och ta några mynt, eftersom han hade så pass stora skulder. De hittar pengar från alla möjliga delar av världen och även ett litet vaxdukpaket.

 Jim tar genast paketet till Doktor Livesey och herr Trelawney. När de tillsammans öppnar paketet så hittar dem en skattkarta som självaste Flint har ritat. De bestämmer sig för att åka dit och Herr Trelawney samlar ihop en besättning med en man som heter Smollett som kapten. Med på båten finns även John Silver som är skeppskock, men eftersom han var snäll mot alla misstänkte ingen något.

En natt blev Jim hungrig och gick till äppeltunnan för att hämta ett äpple, men han avbryts av röster han hör. Han kryper in i äppeltunnan och när rösterna blir tydligare hör han att det är Silver och en ur besättningen som pratar. Silver försöker övertyga mannen att ta hans parti och kapa båten så de får alla pengarna. Mannen tycker Silvers förslag låter bra och tar hans parti.

Jim förstår att det är myteri de har att göra med och berättar genast för Livesey, Trelawney och Smollett.

När de väl kommer till ön har Silver och hans gäng förstått att de andra vet att de kommer begå myteri.

På ön finns det ett blockhus med skottgluggar och ett stängsel runt, den som når blockhuset har en stor fördel. Jim och hans gäng är smarta och hinner ta blockhuset innan myteristerna. På ön blir det ett blodigt bråk där många mister livet och tvingas leva på krafter som egentligen inte finns.

Silver och hans vänner hittar tillslut skatten, men det är inte vad de förväntar sig.

Jim träffar också en man som heter Ben Gunn på ön. Han har varit landsatt på ön i 3 år. Efter ett tag så visar det att han är hjärnan bakom allting, utan honom skulle kanske inte Jim och hans vänner leva.

Jag vet inte var berättelsen utspelar sig men skulle gissa att ön med skatter ligger omkring Karibien. Fast jag tänkte aldrig riktigt på var de var.

Eftersom det finns bilder med i boken så föreställde jag mig hur det såg ut efter bilderna. När jag läste om ön som de åkte till ser jag en bild med stora träd, grön mark, lite berg och klarblått vatten. När jag läste om båten så föreställer jag mig en väldigt stor tvåvåningsbåt med en stor spritkällare och hängmattor på nedre våningen. Amiral Benbow känns som en ganska liten byggnad på två våningar, på den övre våningen finns det rum man kan sova i och på nedre våningen finns det stolar, bord och en bar.

Jag tycker att det är John Silver och Jim som driver berättelsen framåt. John är den smartaste och starkaste spelaren i hans grupp och Jim är den smartaste i hans. De tar snabba beslut utan att tänka vilket kastar in berättelsen i nya riktningar hela tiden. Silver är den som ligger bakom myteriet och Jim ligger bakom räddningen från dem.

I den här boken finns det väldigt många viktiga händelser. En händelse som jag tyckte var väldigt viktig var när Jim hörde Silver ur äppeltunnan. Det var ganska oväntat både för mig som läsare och för Jim. Han förstod att man inte kunde lita på vem som helst och att hans äventyr plötsligt blev farligare än han hade trott.

                                                       Tiden

Denna berättelse utspelar sig under 1700-talet. Från bokens första ord till boken sista skulle jag tro att det gick några månader.

Jag tycker det är väldigt svårt att säga vad budskapet i böcker jag läser är. Men i boken så gick det ganska dåligt för myteristerna och bra för Jim och hans vänner. Jag tror att författaren försöker att få fram att man ska ansluta sig till det goda och att om man göra bra saker så händer bra saker.

Som jag skrev tidigare så berättas denna berättelse i jag-form. Vissa kapitel berättas av Trelawney och vissa av Livesey, men oftast är det Jim som berättar om hans stora äventyr.

                                                         Språket

Eftersom boken är skriven under 1800-talet har författaren använt ord och fraser som jag inte är van vid. Det har varit väldigt många ord som jag inte har förstått, men det har inte gjort något. Jag levde mig in i boken direkt jag började läsa och förstod all handling. Efter att ha läst boken känns det som man har lärt känna de olika personerna, nästan som om man har varit på ön själv. Men boken blir dock mer trovärdig när det är annorlunda ord. Även fast jag vet att det som står är påhittat har jag ändå känslan av att det är sant.

När jag först hörde att vi skulle läsa Skattkammarön trodde jag den skulle vara sämre än vad den var. Jag dömde den efter utsidan innan jag hade undersökt insidan. Det gick lite segt i början men efter ett tag så fick spänningen en drastisk höjning. Skattkammarön är och har varit en klassiker väldigt länge och jag tror att den kommer stanna inom den kategorin.

Det som berörde mig extra mycket var när myteristerna kom fram till skatten. Som sagt var det inte vad de hade trott och de hade kämpat utan mål. Efter det fick boken också en bra och oväntad vändning.

        Mitt återbruksarbete

Jag valde att återbruka ett par skedar. Vi hade inte så mycket att återbruka hemma så jag fick använda vad hade. Jag hade några små idéer på vad jag kunde göra men de var bara små arbeten som man gjorde klart på en lektion. Vad jag sökte efter var ett arbete som tog lite längre tid och var lite utanför mitt område.

Jag såg en bild på internet där de hade plattat ut skedarna helt och hållet. De hade ristat in T.EX basilika på den delen av skeden som ursprungligen var rund och stuckit ner den i en blomkruka. Då fick jag idén att göra krokar av skedarna. Bilden jag fick i huvudet var en träbit med fyra skedar på en rad. Jag gjorde en skiss och en ritning och sen kunde jag börja jobba.

Jag började med att platta till de runda i skeden med en råhudsklubba. Men de gick väldigt långsamt att få skedarna bara lite plattare så då bytte jag till en kopparhammare. Men de gick inte heller så bra så till sist fick jag ta släggan. Då gick de väldigt snabbt att få skedarna platta men de blev märken efter slagen så då försökte jag banka in ett mönster i skeden. Men jag kunde inte slå nog hårt för att de skulle bli ett mönster så jag slutade efter ett tag och lämnade skedarna med lite märken på. Efter de så böjde jag alla skedar. De var väldigt lätta att böja så jag böjde alla för hand. I mitten av skeden så stod de en liten text och några siffror som jag använde som riktmärke så alla skedar var böjda vid samma ställe. Jag fixade en sked till så jag hade fem stycken för jag hade kommit på en ny design jag ville ha, tre skedar på övre raden och två på nedre.

Nu var de dags att fixa träbiten. Eftersom jag kom på en ny design så behövde jag också en ny ritning. Jag mätte hur stor jag ville ha träbiten och sågade ut en perfekt bit. Efter de så hyvlade och sandpapprade jag biten. De tog ett tag att få plankan exakt rak när jag hyvlade men tillslut lyckades jag. Sen så oljade jag in plankan och medan jag väntade på att den skulle torka så borrade jag hål i skedarna.

 För att borren inte skulle åka runt överallt när jag skulle borra så tog tag en körnare och slog ett slag med en hammare på varje ställe där jag skulle borra. Sen så borrade jag hål i varje sked och filade ner kanten som skapade av borrningen. 

            

  

Idag använder vi tetra pak i princip varje dag. Jag använder både mjölkpaket och yoghurtpaket varje morgon.

De som står bakom denna geniala uppfinning är två män som heter Ruben Rausing och Erik Wallenberg.

Enligt www.svd.se var det bara Ruben som var uppfinnaren av tetra paket. Men jag valde att söka fakta från andra hemsidor också, och fick då veta med hjälp av http://www.tekniskamuseet.se/ att Ruben inte var den enda personen bakom Tetra paket. Med hjälp av www.prv.se och http://www.dahlstiernska.se/ fick jag bekräftelsen att Erik Wallenberg också står bakom. Den källa jag uppfattade som mest trovärdig var http://www.tekniskamuseet.se/ så jag hämtade mestadels av den fakta jag samlat därifrån.

Ruben föddes nära Helsingborg i Sverige år 1895 och dog 1983. Erik föddes i sala 1915 och dog 1999. År 1929 grundade Ruben och en man som hette Erik Åkerlund ett förpackningsföretag som hette Åkerlund & Rausing. Deras första produkter var påsar som innehöll socker eller mjöl. Påsarna rymde 2 kilo. jag antar att de hade så stora förpackningar eftersom det gick åt mindre material då, men jag tycker det hade underlättat för kunden om förpackningarna var mindre. Efter ett tag blev Ruben ensam ägare av företaget och det var då han började fundera på att utveckla hans förpackningar. I Sverige såldes mjölken fortfarande i lösvikt. Ruben ville att alla produkter redan skulle vara färdigpackade i framtiden.

Han ville skapa en billig engångsförpackning för mjölk gjord av papper som inte skulle läcka. Det skulle heller inte gå åt mycket material vid tillverkningen.

Erik Wallenberg var då en ung laboratorieassistent som sedan tog över företaget när hans chef var kallad till kriget. När Wallenberg satt hemma sjuk en dag kom han på hur han skulle skapa tetra paket efter mallen Ruben hade skapat. Av bara ett enda pappersstycke skapade han en pyramidformad liten förpackning han fyllde med mjölk. Precis som Ruben ville var den billig, lätt att skapa och snål på material. När Rausing såg Wallenbergs design på tetra paket blev han väldigt imponerad och tog patent samma år. Men det var bara Rubens namn som var underskriviet och inte Wallenbergs.

Ruben blev åter chef och bytte namn på företaget till Tetra Pak år 1950. Efter det såldes förpackningarna i över 57 länder och Ruben blev en av Sveriges rikaste män. Men Erik Wallenberg fick bara några tusenlappar. När jag hör det blir jag nästan lite irriterad.

Jag tycker att Ruben egentligen bara utförde 50 % av arbetet men blev känd som ensam uppfinnare av Tetra Paket endast eftersom han bara skrev sitt eget namn på patentansökan. Det tog flera år innan Erik Wallenberg fick erkännande för uppfinningen. Då fick han ingenjörsvetenskapsakademiens stora guldmedalj.

Vad Ruben gjorde tycker jag var en väldigt självisk handling. Vem som helst kan komma på en bra idé men det svåra är att skapa produkten utifrån de krav man har. Jag tycker att Eriks 50 % av arbetet var den svårare delen och därför förtjänar mer beröm än Ruben. Det är också konstigt att Ruben inte lyfte fram Erik efter han hade blivit känd, utan behöll titeln som ensam uppfinnare. Det känns som om Erik uppmärksammades ännu mer efter han hade dött. Vilket är tråkigt för att han själv inte kan se vilken uppskattning han på senare tid fått.

Som jag tidigare skrev använder vi idag tetra paket nästan varje dag. Men tetra paket vi använder idag ser lite annorlunda ut jämfört med Wallenbergs och Rausings paket. Nu har tetra paket en mer rektangulär form men är fortfarande baserat på deras design och idé.

Jag tycker att tetra paket har underlättat för människan. Tidigare behövde människan släpa på en tung bleckflaska som de fyllde mjölken i. I butiken förvarade de mjölken i stora stålmjölkflaskor och det krävdes arbetskraft där hela dagen. Idag behövs det inte lika många som arbetar med mjölken och eftersom det bara är små paket behöver de inte arbeta lika mycket fysiskt. Den som köper mjölken behöver inte heller anstränga sig lika mycket. Man behöver inte bära allting på en gång och eftersom paketet väger mindre än bleckflaskan blir det också lättare. Tetra paket har gjort vardagen lite enklare får både säljarna och köparna.

Idag är tetra paket och väldigt miljövänligt. Tetra pakets miljöarbete handlar idag om dessa frågor:

·         Vilka råvaror använder vi?

·         Vilken miljöpåverkan har våra produkter under sin livstid?

·         Vad händer med våra förpackningar när de är tömda?

Jag tycker det är en bra metod att utgå efter frågor. Jag tror att man då lägger mer tankar på miljön än man gör annars.

                      The Perks of Being a Wallflower

I´ve read a book called The Perks of Being a Wallflower written by Stephen Chbosky. He was born in Pittsburgh January 25, 1970. The Perks of Being a Wallflower is his most famous novel. Other famous books he has written are Jericho and Rent. He graduated from the screenwriting program at the University of Southern California in 1992. The book was first published on February 1, 1999. Stephen is married to a girl named Liz Chbovsky. They don´t have any kids but he has a sister called Stacy.

The main character of this book is Charlie. It is quite hard to describe him, but I´ll try my best. He is not the biggest geek in school but he´s definitely not popular. Charlie is a so called wallflower.

He writes letters to an anonymous friend and tells her or him about his life and experiences. He doesn’t want this anonymous person to know who he is so he changes his and his friend’s names. In the beginning of each letter he always writes “dear friend” and in the end “love always, Charlie”. He also always mentions the date.

He is a very special and different kid. He looks at the world in another perspective than everyone else. Like in the beginning of the book he describes how he walks around in the school hallways and looks at the people and teachers. He doesn’t look at them in a mean way but in a curios way. And he wonders why they are there or who broke their heart once. Normal people would just walk through, but not Charlie. I like that, it is what makes the book as interesting as it is. He´s very open about everything and often says what he thinks. Charlie is really kind, so when he tells you how he had some anger issues when he was younger you almost can´t believe him. He is more a listener than a talker and he is always there for everyone. He has a good shoulder to cry to.

Even though he is just a freshman he takes advanced English classes. The teacher of the class, Bill gives him a lot of extra work. The extra work is books he reads and writes essays about them. Charlie doesn’t know why Bill gives him the books but he really enjoys reading. He doesn’t have an all-time favorite book, whenever he reads a new one it becomes his favorite. I decided to tell you about Charlie because he is the main character of the book. He is also the most interesting one. I really like his character. 

Eventually Charlie meets Sam and Patrick. They are stepsiblings and quite weird, which Charlie likes. They spend a lot of time eating at Big Boy and smoking cigarettes. They have a lot of smart and different opinions about the world we live in and their life. He starts hanging out more with them, until they are best friends. But Charlie has a big crush on Sam. Eventually she is more than just a crush, he falls completely in love with her. He says she´s unconditionally beautiful. Sam, Patrick and Charlie are doing crazy and fun stuff together. Charlie really likes them, because just like him they are a bit weird. Charlie even gets introduced to Sam and Patrick´s squad. He gets a closer connection with Sam and Patrick´s friends and spent a lot of time with them. They create a strong and unbreakable band. Through the book Charlie have some physical problems. He describes how he spent some time on the hospital before he wrote any of the letters. But he doesn’t give up. He fight the problems by reading books. One of the books he really liked is called “to kill a mockingbird”. I would love to read it just because he really liked the book, so it would be fun to read it myself.

He doesn’t have the strongest connection to his family. His mom and dad cares about him but they doesn’t have a strong band. But the longer you read the stronger band is he creating with his sister. He is always there for her even when she tells him to back off. His brother goes to college so you don´t really get to know him.

I really liked the part when Charlie first went to Sam and Patrick´s house. He thought it was going to be quite small but it was actually really big and modern.

When Charlie writes his first letter it is August 25 1991. And when he writes his last it is August 23 1992.

The Perks of Being a Wallflower is a deeply affecting coming-of-age story. It is one of the best books I´ve ever read. I think it is very powerful and you go from laughing hysterically to crying. Even though nothing big or exiting happens it never gets boring. The little moments are the one that matters, and that’s what this book is all about. It affected me in a stronger way than I thought. Sometimes I even found myself thinking “what would Charlie do in a situation like this?” Charlie made me see the world in his perspective which I sometimes use myself. I think about the book all the time and I actually think it made me a little bit happier. When I use Charlie´s perspective it makes me think. When I think and observes what happens in my surrounding I don’t care about my own physical appearance, which sometimes makes me feel bad or nervous. It is a lot more fun to observe others than observe yourself.

I think the message of this book is that you just should be yourself. That you shouldn’t let other people affect you negative and you should do things for you, and not anyone else. Like what kind of clothes you wear. What you think looks good should you wear and not what other people think looks good. Because we only live once so you should live your life like you want it yourself. I also think the writer want you to try look at the world a little bit different, like Charlie. It worked with me!

This book is also very easy to read. I understood almost everything. And you want to read it almost all the time.

Through the book there´s two quotes that´s stuck in my brain. The first one is “we accept the love we think we deserve” the one who said it was Charlies English teacher Bill. The other one wrote Charlie and it is “and in that moment, I swear we were infinite”. Whenever I think about the book those quotes is one of the first things that pops up in my head. They are beautiful and powerful sentences.

Paulina Vikström

    Tonåren

Under de så kallade tonåren händer många saker i kroppen. Som tjej kanske du upplever ömmande eller kliande bröst? Det är ett tecken på att de växer. Du får hår på könet och under armarna. Din ägglossning kommer igång och du får mens. Som kille kanske du märker att hår börjar växa på olika ställen på kroppen och din röst blir mörkare, ditt kön växer och ändrar färg. Dessa saker är tecken på att du har kommit in i puberteteten, som sätts igång av hormoner.

Hormoner är ämnen som bildas i kroppens olika körtlar. På många olika sätt styr hormonerna hur kroppen fungerar. De styr blodtrycket, hur sömnen fungerar och humöret. Det är hormonernas ansvar att bestämma hur och när kroppen förändras, därför kan tidpunkten för pubertetens start vara olika från person till person. Kvinnans hormoner kallas för östrogen och männens kallas för testosteron.

Hur man upplever puberteten varierar också. Vissa kanske tycker det är spännande när nya saker händer i kroppen. De känner att de får en fot in i vuxenlivet och har möjlighet att göra nya saker. Medan andra kanske upplever det som en jobbig tid och de känner sig ensamma eller ledsna. Tjejers pubertet startar en aning tidigare än killarnas, när man är mellan 8 och 13 år. Medan killars pubertet tar lite längre tid att sätta igång. Den startar när man är mellan 11 och 13 år. Men det kan hända både tidigare eller senare. Puberteten varar under 5 till 6 år.

Under pubertetstiden växer man väldigt mycket. Många känner sig klumpiga då kroppen växer i snabb takt. Alltså förändras både de fysiska och psykiska väldigt mycket, vilket vissa tycker är jobbigt. Jag tror att man förstår skönhetsidealens mening under perioden man är i puberteten. Innan såg man bara skillnaden mellan att vara ”tjock” och ”smal”. I pubertetstiden finns det väldigt mycket däremellan. Samhället styr hur man ska se ut, så kraven man har på sig själv ökar. Man klassas inte längre som ett barn, men är inte nog gammal för att räknas som en vuxen. Man förväntas ha en balans mellan dessa två stadier. Samtidigt brottas man med extra starka känslor, som är vanligt i puberteten. Alla känslor, speciellt belöningssystemet ligger på högvarv. Därför kan man känna en längtan att göra saker man egentligen inte borde. Eller farliga saker. När man gör någonting man egentligen inte borde göra får många en kick. Denna kick kan dock få ungdomar att göra dumma saker de kommer ånga senare i livet. Men det är under tonåren man ska utforska nya områden och prova nya saker. Man får också ett mer vuxet utseende fysiskt. Vilket många tycker är roligt och spännande, men det kan också föra med sig konsekvenser.

Ibland är det även andra personer som uppskattar ens nya lite mer vuxna utseende. Man kan bli utsatt för våldtäkt. En hemsk upplevelse där en person har sexuellt umgänge med en annan mot personens vilja. Man ska aldrig göra någonting man inte vill eller som inte känns bra. Säger någon ifrån ska man respektera det!

En annan sak man måste respektera är det faktum att man numera är äldre. Man måsta lära sig att ta mer ansvar och det är dags att lämna saker från sin barndom bakom sig och ge sig ut på nya äventyr. Många skaffar sig nya vänner och är i en nog mogen ålder för att ha sitt första seriösa förhållande.

De förhållanden man har haft innan är ofta oseriösa och varar endast under en kort period. Nu när man är lite äldre är man mogen nog för att ha ett mer seriöst förhållande som kanske varar längre. Tillsammans med ens partner får man experimentera och prova olika saker. Det är oftast i sitt först seriösa förhållande som sexuellt umgänge blir någonting aktuellt. Man tänker mer på sex under pubertetstiden och för vissa är hetsen att tappa oskulden stor. Många ser på sin oskuld som en skör liten blomma man som går sönder första gången man har sex, man kan aldrig laga den efter det. Hur viktig oskulden är varierar från person till person.

En annan sak som är vanligt under tonåren är depression. Eftersom alla känslor är på högvarv känns det extra viktigt att se bra ut och passa in. Samtidigt brottas man med skolans utmaningar och betygen. Man har mycket stress runt sig hela tiden vilket kan leda till ångest och depression. Med dagens skönhetsideal som just nu är inriktat på att man ska vara både snygg och smal sätter mycket press på många ungdomar idag. Många tjejer bantar för att gå ner i vikt så de kan uppnå denna enligt mig onödiga perfektion som styr oss. Bantandet gör lätt får en dålig vana och fortsätter banta trots att man uppnått sitt mål. Då är det väldigt lätt att man får en ätstörning vilket är väldigt farligt. En ätstörning bygger på att man hur smal man än är anser sig själv som ”tjock”. Man fortsätter alltså banta och försöka gå ner i vikt. Tillslut kommer man uppnå ett dödligt stadium.

Jag tycker det är viktigt att man kommer ihåg att oavsett hur man ser ut är man vacker på sitt egna sätt. Istället för att fokusera på de delar av kroppen man är missnöjd med borde man fokusera på det man är nöjd med!

                                                      Vatten

Hej!

Jag ska berätta lite om vattnet vi har på vår jord.

Vattnet har idag väldigt stor betydelse för oss människor. Vi är helt beroende av de och vi använder de till allt möjligt. Vi renar de så vi ska kunna dricka och använda de i vardagen.

Vattnet har tre olika faser. Fast flytande och gas. Vattnets fasta form är is, flytande form är vattnet vi mest använder och dricker och vattnets gasform skapas när vattnet blir så varmt så de far ut i luften. När vattnet är i fast form så ligger vattenmolekylerna tätt packade i ett speciellt mönster. När vattnet är flytande form så har molekylerna börjat röra på sig och när vattnet är i gasform så rör sig molekylerna så snabbt så de far ut i luften.

När de blir kallare ute så fryser vattnet vi har ute i tillexempel sjöarna. Vattnet fryser längst vid ytan men under isen så finns de kvar vatten i flytande form. Längst ner i sjön så kan inte vattnet bli kallare än 4 grader.

De två vanligaste typerna av vatten vi har här är sötvatten och saltvatten. De finns mer saltvatten på jorden vilket är dåligt eftersom vi får fram nästan allt vårt drickvatten från sötvattnet. Att få fram vatten från saltvatten är både dyrare och tar mer tid. Men tyvärr så får inte alla ta del av de rena vattnet. I Sverige så får vi rent dricksvatten bara genom att slå på kranen, vi bl.a tvättar oss, tvättar kläder och vattnar blommorna med det. Men i många länder har de extrem brist på dricksvatten. De måste gå flera kilometer varje dag bara för att få lite grann.

Vattnet är vårt allra viktigaste livsmedel. Om vattnet aldrig hade funnits så skulle inte vi heller finnas.

Men eftersom de redan är brist på dricksvatten så måste vi vara sparsamma. Om man vill spara på vatten så kan man T.EX korta ner tiden man tvättar sig, inte låta de rinna vatten i kranen när man borstar tänderna och försöka använda regnvatten. När de regnar så kommer de faktiskt rent vatten från himlen.

De går till så att när vattnet i bl.a havet eller sjöarna får en högre temperatur än marken så stiger vattenånga från vattnet upp mot himlen. När nog mycket vattenånga har stigit så bildar de tillsammans ett stort moln. När molnet blir nog tungt för att för mycket vattnet har fastnat så börjar de regna. Regnet far i sin tur sedan tillbaka ner i havet eller i sjön igen. De går alltså runt som i en cirkel. De kallas för vattnets kretslopp.

Man brukar också kalla vatten för H2O. H:et står för väteatom och O:et står för syreatom. De är en tvåa med eftersom de är två stycken väteatomer. Tillsammans så bildar väteatomerna och syreatomen en vattenmolekyl. En vattenmolekyl är så liten så vi inte ens kan se den med våra ögon. Så om du häller upp vatten i ett vattenglas så finns de massor av vattenmolekyler i det.

Det finns någonting som kallas för ytspänning. Ytspänningen gör så att väldigt lätta saker som tillexempel en insekt som kallas för skräddare kan gå på vattnet utan att sjunka igenom och vattendroppar behåller sin runda form efter dem har landat. Ytspänningen skapas genom att de två väteatomerna är plusladdade och syreatomen är minusladdad. Så atomerna dras till varandra och då skapas en svag elektrisk laddning som håller ihop vattnet. Men för att bryta ytspänningen så använder vi diskmedel. Diskmedel löser också upp fett mycket lättare och mer effektivt än vatten.

Diskmedel kan också skapa något som kallas för emulgering. Matolja och vatten är två ämnen som inte dras till varandra och inte vill vara tillsammans. Om man häller i matolja i vatten kommer de fastna på ytan på ytspänningen. Men om man häller i lite diskmedel så kommer de gå lättare att blanda ihop de. Man tvingar ihop matoljan och vattnet helt enkelt. Matoljan kommer åka runt som små kulor i vattnet.

Ett annat exempel på en emulgering är mjölk som tas direkt från en ko. När man låter mjölken stå så kommer grädden åka upp till ytan.

För att vattnet ska vara drickbart så måste de ligga nära eller på 7 på pH-skalan. Man brukar säga att motsatsen till surt är sött men i det här fallet så är motsatsen till surt basiskt. Så pH-skalan är en skala där du kan se hur surt eller basiskt någonting är. 7 är neutralt, från 7-0 är de basiskt och från 7-14 är de surt. T.EX Citron, ättika och saltsyra är surt och tandkräm och tvättmedel är basiskt. Om något är för surt eller för basiskt kan de vara farligt för oss människor. För att mäta om någonting är surt eller sött så behöver du en indikator. Exempel på en indikator är lakmuspapper och BTB. Lakmuspapper är en liten pappersbit som ändrar färg till blått om de är basiskt, rosa om de är surt och har kvar samma färg om de är neutralt. När man använder BTB så droppar man i lite i de man vill veta är surt, basiskt eller neutralt och ser vilken färg de blir. Om de är surt så ändrar de färg till gult, om de är på exakt 7 på pH-skalan så ändrar de färg till grönt och om de är basiskt så ändrar de färg till blått. Tankrämer som vi bortstar tänderna med är basiskt eftersom efter en vanlig dag så är vi ofta lite sura i munnen, så för att neutralisera så använder vi tandkräm.

Vatten är också ett ämne som löser upp mycket. En lösning är när två ämnen är helt upplösta i varandra och man inte kan skilja på dem. Som tillexempel salt och vatten. Häller man i salt i vatten så kommer saltet efter ett tag vara helt upplöst i vattnet. Men om man vill ta bort saltet från vattnet så tror många att man kan filtrera de men eftersom saltet är helt upplöst i vattnet så funkar de inte. Om man vill dela på vattnet och saltet så ska man koka vattnet. Man kan sätta tillexempel en tygbit ovanför vattnet man kokar så kommer vattenångan fastna. Och när allt vatten har försvunnit så är saltet kvar i botten. De kallas för destillering. Motsatsen till lösning är en blandning. I en blandning så kan man skilja på de olika sakerna/ämnena. Som tillexempel i en godispåse eller en sallad.

Om man häller tillexempel kakao i vatten så kallas de uppslamning. Man kan tro att de är en lösning eftersom man inte kan skilja på vad som är vatten och vad som är kakao. Kakaon åker runt i vattnet som små partiklar nog stora för att de mesta ska förvinna om man filtrerar vattnet.

Om man låter kakaon och vattnet stå ett tag så kommer tillslut kakaon åka ner till botten och de kallas sedimentering.

Om man bara vill ha kvar saltet kan man låta de stå så allt vatten dunstar bort och saltet är kvar i botten. De kallas för indunstning.

Hoppas du lärde dig nånting

Mvh Paulina

Blodig vardag

Mat. Överlevnadsresurs, livskvalitet och mord. En fråga jag vill öppna med att ställa är hur orden livskvalitet och mord kan ingå i samma mening.

Följdfråga på detta: hur kan det faktum inte få starkare reaktioner än ett fåtal höjda ögonbryn.

Människan är arten på planeten jorden med överlägset mest utvecklad hjärna. Du som läsare har alltså ett nog utvecklat sinne för att själv dra egna slutsatser, första och kommunicera med andra likartade individer och kategorisera olika beteende och saker i din omgivning.

Därför vill jag personligen ifrågasätta hur du som individ gör valet att bemöta och stötta mord, varje dag.

För att förtydliga är innehållet i denna krönika mina tankar, mitt perspektiv och förbryllande fakta om köttindustrin. Jag vill till dig som läsare ställa frågor som förhoppningsvis får dig att ifrågasätta din vardag och dina värderingar. Jag uppmanar inte dig som läsare att ändra dina vanor, utan vill ge dig information och förhoppningsvis ett annorlunda perspektiv.

Varje år slaktas 450 miljarder djur. Detta motsvarar lite mer än 1,2 miljarder djur per dag. Väldigt stor andel av dessa djur dör efter en allt för kort livstid, jämfört med deras egentliga medellivslängd. Majoriteten av dessa djur har levt och dött i misär.

Hur kan vi inte reagera på detta? 1,2 miljarder mord varje dag och vi gör ingenting för att sätta ett stopp för det. Hade vi mördat människor i samma takt hade vi utplånad hela människosläktet på endast sju dagar.

En sak som gör mig irriterad är hur en alltid hittar på olika ursäkter för att med gott samvete fortsätta sina köttätande vanor. Den ursäkt jag oftast hör i min vardag är: ”i Sverige är vi snälla mot djuren, vi behandlar dem bra”

Om du som läsare följer eller gömmer dina vanor bakom denna ursäkt vill jag ge dig lite insikt i hur ”bra” djuren i Sverige blir behandlade.

Ett hönshus brukar ofta innefatta endast en tupp och X antal hönor, då det bara är honorna som kan värpa ägg. Till min förvåning tror därför väldigt många att kycklingarna som kommer ifrån äggen har en majoritet av honor. Men det föds ungefär lika många honor som hanar. Då hanarna inte fyller något syfte hos farmen tar man bort dem.

På dessa farmar får de nykläckta kycklingarna åka fram på ett rullande band. Bredvid bandet står anställda som sorterar och plockar bort hanarna från bandet. De hamnar i en fyrkantig kartong liknande en flyttkartong. De blir packade extremt tätt i flera lager. För att sedan bli gasade till döds. Låter det bekant? Om inte behöver jag nog inte skriva mer än Auschwitz Birkenau för att de flesta ska se en koppling.

Hur kan vi se på vad som hände i koncentrationslägret som en av historiens mest brutala händelser. Men blunda för det faktum att de sker mitt framför ögonen på oss.

En annan ursäkt jag ofta brukar höra angående ämnet är ”människan har ätit kött i flera 100 år”

Absolut, faktamässigt har du rätt. Men människan har också använt sin hand som toalettpapper i flera 100 år. Så är det traditioner du värnar om föreslår jag att du omstrukturerar ditt argument.

Jag kan för mitt liv inte förstå hur vi kan behandla mördare och våldtäcksmän bättre än de mest oskyldiga varelserna på denna planet. Som är här MED OSS inte för oss.

Personligen hoppas jag du tänker lite längre innan du hugger in i köttbiten som serveras till middag.

Det minsta du kan göra är att prata för dem som inte kan prata själv.